Fast mark under fötterna, tillbaka i San Francisco igen,
och ännu en gång på den trevliga och högpresterande restaurangen RN74, som
drivs av stjärnkrögaren Michael Mina och hans chefssommelier Rajat Parr. Det är
alltid lika underbart att vara här, maten är inspirerande och vällagad och
vinerna till, särskilt om man frågar den duktiga sommelier Chad (eller har
örnkoll och väljer själv), är väl valda och bjuder på en resa i smak och sinne
dit helst man ber att få åka. Och den här kvällen ville jag att vi alla i det
trevliga vingänget skulle stanna kvar i Kalifornien, men utöver det hade Chad
fått fria händer att välja och vraka. En utmaning som varje sommelier av rang
älskar, och hanterar väl. Det gjorde Chad med all heder i världen. Och han tog
oss till det eleganta moderna Kalifornien, det superbalanserade Kalifornien som
även den mest inbitna frankofil om än motvilligt (frankofiler är ju så
tröttsamt enkelspåriga) skulle ha hållit med om är väldigt bra.
Den här kvällen började vi med ett mousserande vin från Roederer
Estate uppe i den svala nordliga änden av Anderson Valley i
Kalifornien. Lustigt nog hade jag druckit denna 2000 Ermitage Brut bara ett par dagar tidigare och ”lurat” mina
vänner hela vägen till Champagne med det eleganta, en aning mogna, stilfullt
äppel- och citrusfruktiga vinet. Den här kvällen skänktes vinet ur magnum och
var både ett snäpp yngre och mer stringent, därmed också ytterligare ett snäpp
mer champagnelikt (om det nu är något att stoltsera med). Gott som synden var
det hur som helst, och någon brådska att dricka upp den här årgången i
dagsläget kändes inte. Här finns potential för vidare lagring.
Chad valde lite annorlunda och mindre kända firmor, eller
snarare firmor man sällan ser viner från eftersom de är så små och samtidigt så
enormt hyllade av framför allt sommelierer och mer klassiskt orienterade
konsumenter. Det första vita vinet kom från Tatomer, en liten firma
grundad av den österrikiskt orienterade Graham Tatomer i Santa Rita Hills (han
är dessutom assisterande vinmakare för Greg Brewer på Brewer-Clifton och
Diatom). Skolad i Österrike och med stor passion för Riesling och Grüner Veltliner
har han med åren funnit utmärkta vingårdar att köpa druvor från och utvecklat
en precision i sitt vinmakande. Denna 2008
Riesling Kick on Ranch från Santa Barbara County (vingården ligger ute mot
havet väster om Santa Rita Hills och är en av de svalaste i regionen) har en
utsökt sötfet rieslingfrukt, en uppfriskande på gränsen till stramt hög syra som
balanseras av en god rondör, och i eftersmaken bjuds en torr smak med en
antydan av mineralitet. Det är ett riktigt fint exempel på kalifornisk riesling
helt enkelt.
Den första rätten var ett konstverk, en vacker variation
av rödbetor i olika färger, en lokalt gjord och alldeles underbart krämig
burrata, maräng av rödbetor, pickles av jordgubbar (de hade en mild sötsyrlig
smakbalans) och vattenkrasse. En fantastiskt god rätt som inte bara
uppskattades av alla gäster, utan också satt som hand i handske till vinet,
mycket tack vare att betornas milda sötma spelade så fint med vinets goda
fruktighet.
Det gjorde också nästa rätt, en ugnsbakad röding på en
bädd av sötaktiga ärtskott, späda morötter och diskreta nyanser av rostade
cashewnötter och vad jag skulle beskriva som spårämnen av färsk koriander.
Buljongen utgjordes av en fiskfond med kokos- och limesmör.
Rieslingvinet passade fint till, men det vin vi nu hade
fått serverat var minst lika passande. Vinet, 2010 Chardonnay Heintz Vineyard (en förhållandevis kall vingård ute
i Sonoma Coast) kom från den lilla hyllade hantverksfirman Ceritas som är grundad av
John Raytek och specialiserat sig på eleganta viner av Chardonnay och Pinot
Noir. Här bjöds återigen en riktigt fin smakupplevelse från det nya eleganta
Kalifornien, med en alkohol på 13.3 procent och en knappt ens förnimbar
ekfatskaraktär lyftes istället en klassiskt elegant och druvmässigt diskret
fruktighet fram. Syran var livfull, texturen len och eftersmaken präglad av
finess och viss mineralitet. Fantastiskt gott, tyckte vi alla.
Druvorna kommer från en relativt ung vingård
i Amador County i Kaliforniens inland, endast 70 lådor gjordes av vinet och
till RN74 kom det 12 flaskor. Vi drack två, och hade det inte varit för att vi
hade andra viner på bordet, skulle jag gärna ha beställt in de återstående
också!
Till det goda
gamayvinet fick vi en variation av gris serverad. En saftigt stekt
griskotlettrad, till det en långkokt fläsksida och lite rimmad och ugnsbakad
baconsida. Brynt smör och en ljummen dressing av schalottenlök och körsbär (som
spelade alldeles perfekt till vinets saftiga rödfrukt) hörde till, liksom lite
svart trumpetsvamp.
Vi avslutade
kvällen med en god dessert, en mjölkchokladkräm med mousse av te, en krämig
chokladkaka, kokoskrisp och lite syltat kumquats. Sött, krämigt, gott.
Jag är verkligen förtjust i RN74, deras mat
och det fantastiska sommelierhantverk Chad, Rajat och deras kolleger utövar. Efter
en elva timmar lång flygning över Atlanten och den amerikanska kontinenten, en
timmas promenad i mitt älskade San Francisco och den här underbara middagen,
vaggades jag in i drömsömn ganska snabbt. ”Imorgon är en annan härlig dag i
Kalifornien”, minns jag att jag tänkte innan sömnen tog mig.
4 kommentarer:
Åh fy fan, sitter bara och dreglar här... Underbart.
Ja Franko, du vet ju hur skönt stället är. Och hur goda viner de serverar ... tur att jag snart ska hit igen.
Men först lite annat kaliforniskt godis!
Håller med om allt du skriver. Var på RN74 i augusti och sedan igen i september - längtar tillbaka till restaurangen såväl som staden nästan varje dag. Tack också för tips om Benu och Saison, även de var magiska.
Hej Mårten,
Vad roligt att tipsen föll väl ut och att du tyckte om restaurangerna. Jag fortsätter att gotta ner mig i allt det goda här, och på andra ställen. Helt underbart att det inspirerar!
Michel
Skicka en kommentar