Middag med Robert Mondavi den 20 juli

Ja, nu var det ju inte herr Robert Mondavi i egen hög person som gjorde mig sällskap, dock hans ande och själ som i allra högsta grad lever vidare genom Robert Mondavi Winery i Napa Valley. Ett par timmar försenad med flyget från Portland (United Airlines är nog världens minst stabila flygbolag när det gäller tidspassning och service) och en 365 dollar skön taxiresa från flygplatsen söder om San Francisco till vineriet i Oakville, möttes jag åtminstone av ett rejält glas 2006 Château Margaux i handen. Som vanligt inget stort vin i den bemärkelsen att det är en premier cru, dess djup är nämligen sällan imponerande även om finessen och spektrumet av mörka bär, ceder och grafit är rätt läckert, men just nu var smaken fullkomligt perfekt. Elegant, sirlig och stilfullt fruktig med sammetslena tanniner. Ett riktigt gott vin att dricka nu, faktiskt.

Denna första kväll bjöd på en trevlig middag med tillhörande goda viner från Robert Mondavi Winery, bland annat 2010 Reserve Fumé Blanc To Kalon Vineyard, signaturvin här på vineriet och ett av dalgångens allra finaste exempel på fatjäst sauvignon blanc (de enda andra som kan tävla med denna, är de två mer än dubbelt prissatta motsvarigheterna från Lail Vineyard och Vineyard 29). Vinet har en delikat fruktighet med nyanser av passionsfrukt, citronskal, klementiner och grapefrukt, och en mycket fint integrerad vaniljig fatton, en god kropp och härligt uppfriskande syra. Under ett par dagar skulle vi dricka flera årgångar av detta vin, från ett ytterst livfullt syrligt och blommigt fatprov av 2011 Reserve Fumé Blanc To Kalon Vineyard, till en mycket mer mogen och av årgångens värme mycket mer tropiskt fruktiga och även alkoholvarma 2004 Reserve Fumé Blanc To Kalon Vineyard.

Ett annat vin vi fick njuta av, just i den del av vingården där det fantastiska blocket med friväxande stockar från 1945 ligger, var 2008 To Kalon Vineyard I Block Fumé Blanc, ett i avseende djup och intensitet formidabelt vin med en något avrundad och kryddig fatkaraktär, men med en så intensiv citrus- och persikofrukt och blommighet att faten mest noteras som en mjukgörande textur och en försiktig krydda. Samtidigt plöjer ett par rejäla dusörer av mineral och fruktsyra genom den rika smaken. Som en stor vit bordeaux, men lite fetare.  

Efter ett par väldigt trevliga luncher och middagar, både i de vackra The Vineyard Room på vineriet och ute i vingården, var det dags för en middag i The Vineyard Room då vi skulle följa Robert Mondavi Winery tillbaka under fyra decennier. Detta skedde under kunnig ledning av Mark de Vere, Master och Wine som har arbetat här på vineriet sedan 1996, och Geneviève Jansens som varit vinmakare här sedan 1978, och chefsvinmakare (då tillsammans med Tim Mondavi) sedan 1997. Vad de inte kunde berätta om vineriet och dess historia, om Robert Mondavi, om vingården To Kalon och om vinerna från då till nu, är förmodligen inte ens intressant att veta.

Ett (par) glas 2009 Blanc de Blancs från Schramsberg fick inleda den vackra kvällen, som fortfarande var oslig och varm. Ett trevlig, torrt och skönt uppfriskande vin som satt alldeles utmärkt efter en lång dag i vingården och i vineriet.

Tillugg var små utsökt fasta och välsmakande ostron från Hog Island utanför Bodega Bay vid den södra delen av Sonoma Coast, vilka var försvinnande goda till det mousserande vinet (det blev väl ett dussin av de små rackarna, som hade en underbart sötsalt smak och fast kropp).

Vidare små tilltugg av milt rökt lax med en syrlig crème fraiche och krispiga grönsaker, samt små ljumna ugnsbakade körsbärstomater med en god försiktigt örtavsmakad olivolja på.

Det fösta vinet till bords, blev 2007 Napa Valley Chardonnay Reserve (alla viner kom såklart från Robert Mondavi Winery, det var ju här på vineriet vi var för att hylla Robert Mondavi och det imponerande vineri han under den senare delen av sitt liv byggde upp). Man har inga egna druvor, utan köper från ett par odlare nere i det svalare distriktet Carneros, bland dem Hyde Vineyard som rankas som en av de allra bästa. Vinet är inte direkt ”franskt” i stilen, det är jäst i 40 procent nya franska ekfat med full malolaktisk jäsning och efterföljande bâtonnage under lagringen, men har en större elegans än väntat, förvisso med en lätt solig frukt men ändå med en sval finess och dessutom med mer försiktigt kryddiga och söta ekfat än den övervägande majoriteten av kaliforniska chardonnayviner har. Att det inte alls passade till maten, berodde inte på vinet, det var ju gott, utan den alldeles knasiga förrätten.

En sötaktig grön soppa av ärter och sockerärter, i sig säkert god, om det inte hade varit för den förbannade minten chef hade smaksatt soppan med så att den uppförde sig som flytande tandkräm. Tvi vale vilken knasig rätt. Stolpe ut med vinet, dessutom!

Tack och lov var nästa rätt en fullträff till vinet. En absolut perfekt i olivolja lättbakad och saftig king salmon, till vilken en sallad av fänkål, dill, rädisor och gurka med en avokadodressing hörde.

Det som sedan följde var en smakmässig resa fyra decennier tillbaka i tiden, detta genom firmans prestigevin Cabernet Sauvignon Reserve, en i det närmast ren cabernet som till största del kommer från de bästa blocken i To Kalon Vineyard och som mognar i helt nya franska ekfat under upp mot två år.

Först ut den ännu inte lanserade 2009 Cabernet Sauvignon Reserve, ett vin med mörk och djup frukt i en ungdomligt solsöt stil, ändå med en läckert jordig och något grafitmineraliskt komplex nyans i doft, såklart med en liten kryddighet och vaniljsötma från ekfaten, men överlag ett väldigt elegant vin. I nuläget var tanninerna unga och framträdande, men fint mogna och därför balanserade.

   Tanken med vinserveringen den här kvällen var att visa hur fint vinet utvecklas med lagring, och det visades med all önskvärd tydlighet med den ultrakomplexa 1999 Cabernet Sauvignon Reserve. Jag har alltid hyllat 1999 som en av de finaste årgångarna i Napa Valley på 1990-talet, just för att den har gett så klassiskt strukturerade och eleganta viner.

”Det var en av de kallaste växtsäsongerna på väldigt länge, men märkligt nog blev september en av de varmaste i mannaminne, så vinerna fick både elegans, struktur och djup frukt”, minns Geneviève som från och med året innan var chefsvinmakare för de röda vinerna.

Idag är nittionian underbar med en fortfarande vital primärfrukt men med en första känsla av mognad och komplexitet som ger sig uttryck i nyanser av torkad svamp, tryffel, sous bois, choklad och lätt torkad frukt. Ett superbt vin idag, men också ett vin som har minst 10-15 år till att utvecklas.

”Det är fantastiskt att se hur det här vinet har utvecklats, när det var ungt förstod jag mig inte alls på det, det var grinigt, stramt, nästan ogint, men efter sju åtta år började det att visa betydligt större intensitet och komplexitet”, lägger Geneviève till.

Varmrätten bestod av lammkotletter, tyvärr lite understekta och därför något sega, men frånsett det väldiga goda och framför allt passande till de mer mogna vinerna. Till lammet en god ratatouille, som här hade fått sällskap av svarta oliver, ett klokt drag då de framför allt yngre vinerna från To Kalon Vineyard (egentligen Oakville som sådant) ibland kan ha en nyans av svarta oliver. En lammfond samt en slags polenta gjord av mjöl från kikärter.

Det är alltid modigt att servera vin från årgångar som inte bara anses vara klena eller till och med dåliga, utan också bevisligen har gett sämre viner med mindre intensitet, djup och struktur. Samtidigt är det ett sätt att visa att man även i krävande årgångar kan göra viner av god kvalitet.

”Ta exempelvis 1998, en årgång som amerikanska vinskribenter menade aldrig skulle buteljeras och framför allt aldrig köpas av konsumenterna, men i en lång serie av blindprovningar jag har hållit för initierade provare, har nästan alltid vår 1998 Cabernet Sauvignon Reserve vunnit över på pappret betydligt mer hyllande årgångar”, berättar Mark de Vere, Master of Wine och sedan 1996 ansvarig för högre utbildning och djupare information gentemot branschen här på Robert Mondavi Winery. ”Vi får aldrig glömma att To Kalon är en fantastisk vingård och att vi möjlighet att göra en strikt sortering av druvor och de viner som ska ingå i slutblandningen”, lägger han till.

”En annan intressant detalj, som utgör en skiljelinje mellan då och nu, är att det här var den sista årgången vi gjorde vinet i det gamla vineriet”, lägger Geneviève till.

Det var därför inte överraskande att vi fick 1989 Cabernet Sauvignon Reserve i glasen, ett vin som förvisso hade en betydligt mer mogen och jordig doft, nästan med ett uns av brettanomyces, och med en mindre tyngd än de yngre årgångarna. Det hade heller inte samma fyllighet, textur eller struktur som de andra vinerna, men var ändå drickbart och ganska gott.

   Åttionian hade emellertid inte en chans mot den alldeles underbara 1979 Cabernet Sauvignon Reserve, ett vin med en fortfarande imponerande frukt i en stil påminnande om stora bordeauxviner från förr. Texturen av fortfarande rik och rund, tanninerna aktiva men med en rätt fint polerad struktur, och det fanns också en intressant mintighet som drog minnen till gamla klassiska årgångar av Martha’s Vineyard. Jag trodde ett tag att vinet kom från Q Block som ligger intill denna berömda vingård i den södra delen av To Kalon Vineyard, som samma år delades med det nystartade Opus One, och som senare helt skulle komma att ägas av dem. Men så var det inte.

”Nej, det är en ton av örtighet som jag ofta hittar i riktigt fina viner från To Kalon Vineyard, när det har nått mognad, den finns där redan tidigare, men är då inbäddad i den mörka körsbärsfrukten”, menar Geneviève. Och hon om någon borde veta.

En imponerande detalj med det här vinet var att det fortsatte att utvecklas under en timma i glaset, och att det var lika bra från tre av de flaskor jag provade det från. Jag har provat det tidigare, i höstas fann jag det vara riktigt gott och komplext moget, men det var inte alls lika imponerande då som nu. Inte heller när jag provade det med Geneviève i maj förra året, togs jag av det lika mycket som nu, även om det var fantastiskt även då. Lärdomen är tydlig, välgjorda viner som detta, har en riktigt fin och långsam utvecklingskurva och blir minst lika komplexa som de finaste av bordeauxviner.

Till de mogna vinerna serverades en lätt kryddig hårdost, Dante, från Wisconsin Sheep Dairy Cooperative, blev nästa servering. Till den en mild fikonmarmelad och valnötskrisp.

Desserten föll helt i skuggan av kvartetten av cabernetviner, och var helt ärligt inte särskilt bra. En panna cotta, som hade fin textur men alldeles för neutral smak, serverad med körsbärsgelé och en kompott med körsbär och dragon, samt ett mandelflarn.

   Till detta drack vi en rätt god 2001 Napa Valley Late Harvest Sauvignon Blanc Botrytis som bjöd på en rik och intensivt söt tropisk fruktighet med passionsfrukt, mango, ananas och honung, en liten mognad som gav det en viss komplexitet, men med en lite för mjuk syra för att verkligen lyfta.

Måltiderna i The Vineyard Room på Robert Mondavi Winery kan vara riktigt underbara, och det blev ett antal sådana här av vilket just den här var den mest spännande. Den vackra lokalen vilar på en ofantligt tung historia som kryddar upplevelsen av att äta här, inte bara utsikten mot To Kalon Vineyard ger en underbar inramning, just vetskapen att tusentals måltiden med de flesta av vinvärldens magiker har utspelat sig här skapar den där extra känslan, andakten.

Chef Visconte grillar flankstek över vinstockar ute i To Kalon Vineyard

Sedan är det såklart lika fantastiskt att ha barbeque ute i To Kalon Vineyard, även om det blir aningen varmt i den 30-gradiga sommarvärmen. Tur då att det finns gott om svala viner av Sauvignon Blanc att fräscha till sig med.