Bortamatch den 19 januari

 

Åh vad jag kände igen champagnen, dess synnerligen komplexa doft med finstilta nyanser av mogna äpplen, nybakat bröd, kanderade citronskal och mandel. Helt underbar, i stil med vad man finner i Dom Pérignon men på sitt sätt mer försiktig och elegant. Smaken var len och finstämd, ungdomligt frisk och mineraliskt strukturerad, och vansinnigt god. Jag lade min gissning på Henriot, vilket var rätt, men missade åldern då jag trodde det var en 1998:a. Istället var det 1996 Cuvée Des Enchantaleurs, som görs på samma sätt som Dom Pérignon med i snitt ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Gudagott, må jag säga.

Så inleddes middagen hos Mr Z med familj. En enkel middag i all hast, fick vi veta. Enkel middag för oss betyder normalt sett galamiddag på vanlig svenska. Sådana är vi. Men ikväll skulle det verkligen bli en enkel middag, lite pilgrimsmusslor, en köttmacka och ost. Inget mer än så.
   Pilgrimsmusslorna var bara saltade och bakade i ugn i fem minuter, till dem en vansinnigt god vitvinssås av gamla skolan (alltså, så som sås ska smaka), en generös sked löjrom och friterad fänkål, denna underbara och märkligt nog bortglömda grönsak.

I glasen två chardonnayviner, kraftiga och rika i skolboksmässig kalifornisk stil. Det första av dem kände jag igen stilen på och placerade hos Maybach i Napa Valley, men med frukt från Thieriot Vineyard långt ute i Sonoma Coast. Vinet heter 2009 Eterium Chardonnay och har en god fruktkropp men också stramhet och mineralitet som ger det en slags fransk känsla av elegans, men med en amerikansk fruktkropp. I min gom var det här det bästa vinet av de två, också även det som passade mest perfekt till förrätten.
   Det andra vinet var av fylligare, mer tropiskt fruktdriven och även lite mer kryddigt fatig. Min gissning gick först till firmorna Aubert och Peter Michael Winery som gör den här typen av chardonnayviner, men då det visade sig vara fel blev jag fundersam. Det var i och för sig logiskt, eftersom jag (såvitt jag minns) inte tidigare hade provat något chardonnayvin från firman Shibumi Knoll. Och det vi hade i glaset var just deras 2010 Chardonnay Buena Tierra Vineyard från Russian River Valley.
   I båda fallen är det vinmakaren Thomas Brown som har gjort vinerna.

Ibland kör vi pausviner, förmodligen eftersom vi alltid vill få in så många viner som möjligt och inte alltid orkar laga eller äta lika många rätter som vinlistan kanske kräver. Kvällens pausvin var störtläckert, fint moget och initialt så bordeauxlikt och komplext att jag direkt drog mig till Bordeaux för att hitta rätt vin. Men med luften i glaset antog vinet en annan, lite djupare fruktigt, jordig och även mintkryddig arom som fick oss att flyta till Kalifornien, och mogen cabernet från Napa Valley, troligen 1987 eller kanske till och med äldre. Och så var det, Silver Oak Cellars var producent och vinet var deras 1983 Cabernet Sauvignon Bonny's Vineyard, en sällsynt specialtappning som bara gjordes ett fåtal gånger fram till 1992 från en 1.60 hektar liten lott en bit bort från vineriet.

Köttmackan bestod av en liten, tunn brödbit som stektes gyllene och hade det inte varit för denna lilla parantes, hade man lika gärna kunna kallat rätten för tournedos med anklever och rödvinsfond toppad med massor av riven tryffel. Macka eller inte, gott var det hur som helst.

Vinerna härtill gick jag tokigt fel på. Både avseende druvsort och ursprung. Så kan det bli när man lägger hela sin koncentration på att leta efter brödet till köttmackan. För en stund fick jag för mig att vinerna var gjorda av Syrah, mest med tanke på deras täta, mörka och kryddiga frukt. Så var det inte alls, fick jag bestämt veta. Så kan det gå, tänkte jag, blev utskrattad, tog på mig dumstruten och fortsatte leta bland druvor och viner.
   Det första vinet var det stramaste av de två, det överlägset bästa. Denna 2008 Cabernet Sauvignon kom från Vine Hill Ranch, beläget i södra Oakville mot Yountville till, och en vingård belägen alldeles intill den som vinet Vecina hos Bond kommer från. Med tiden i glaset blommade vinets finess ut och då framträdde också en mycket tydligare karaktär av druvsort och ursprung. Vinet intill var mycket tätare, mer sötaktigt fruktigt, lite lenare till strukturen men med en sötkryddig fatkaraktär, och var inte alls lika nyanserat. Det upplevdes mycket rikare och mer modernt koncentrerat på så sätt, och visade sig vara 2007 Cabernet Sauvignon från Checkerboard Vineyards i Napa Valley.
   Båda vinerna var egentligen på tok för unga och kommer att visa upp större nyansrikedom om fem sex år, men i dagsläget passade de båda bra till köttmackan.

Mitt medhavda vin hade stått dekanterat i två timmar, men hade trots det inte utvecklats särskilt mycket. Det hade ganska djup frukt, mindre sötmogen än de två tidigare vinerna och på så sätt en mer klassisk karaktär. Samtidigt fanns en lite udda och nästan flyktigt ton som störde doften. Smaken var avgjort bättre, stadigt strukturerad och lite klassisk på det hela taget uppförde sig det här vinet som en större modell från Bordeaux. Och med ytterligare en timmas luftning i glaset rättade doften till sig och då var vinet betydligt mer angenämt. Vinet var det cabernetbaserade 2003 Chaleur Estate från DeLille Cellars i Washington State, en firma jag håller som en av delstatens allra bästa. Jusr det här vinet var dock inte ett av deras mest lysande viner...

Platter hade också med sig ett vin. Det var större, djupare fruktigt med tydliga toner av mörka vinbär, lagerblad, te, lite lätt kryddigt, diskret köttigt och med en nyans av choklad från faten. En rik fruktkropp med god syra och len tanninstruktur definierade smakintrycket och jag gillade verkligen det här vinet, 2007 Cabernet Franc från Scott Palazzo. Druvorna kom från den fina Truchard Vineyard i Carneros i södra Napa Valley.  

Ostarna, bland annat Brillat-Savarin och Fourme d'Ambert, kom från Androuet, en av stans bästa osthandlare, och fruktbrödet från mästerbagaren Magnus Johansson, en bra kombination som lyftes av de goda vinerna vi hade kvar i glasen.

Nästa vin var både rikt rödfruktigt och lite kryddigt och hade en fin mineralitet, men var en aning rustikt till sin stil. Jag gjorde en klassisk blindprovningsmiss som utgår från att man gissar på vinet utifrån vem som har hällt upp det, och då blev det firman Littorai i Kalifornien som först dök upp i huvudet. Sedan är det svårt att tänka om. Och det borde jag ha gjort eftersom vinet kom från Bourgogne. Men när jag väl tänkte om fick jag åtminstone in det i rätt appellation och årgång, 2005 Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Poulettes. Vinet kom från firman Domaine de La Poulette.

Det avslutande vinet bjöd på stor fräschör och elegans, en hög syra, uttalad mineralitet och en total frånvaro av ek. Att utifrån det gissa Bourgogne är rimligt, särskilt eftersom alkoholhalten låg på 12.6 procent. Dock kom vinet från Kalifornien, förvisso svala Anderson Valley i Mendocino, men det som har gjort vinet så stilfullt är den filosofi som råder hos den unga men fantastiska lilla firman Lioco. Som en av medlemmarna i grupperingen In Pursuit of Balance, gör man eleganta viner med låg alkohol och stor fräschör utan någon direkt influens av ekfat. I detta fall var vinet 2009 Chardonnay Demuth Vineyard, liksom alla deras chardonnayviner, jäst i ståltankar, vilket gör att vinet i stort sett uteslutande definieras av sitt ursprung, sin terroir. In Pursuit of Balance står definitivt för framtidens Kalifornien, och Lioco är i mitt tycke en av förebilderna inom den rörelsen.