tisdag 1 januari 2013

Årets bästa 2012


Jaha, så har ytterligare ett år lidit mot sitt slut, och som vanligt känns det rimligt att på något sätt summera året som har gott ur ett vin- och restaurangperspektiv. Att välja bland alla de tusentals viner som provas på ett år, låter sig inte göras i en handvändning, därför väljer jag istället rent instinktivt ur känslominnet. Och egentligen vill jag ha det så, blir vin för tekniskt och inrutat i ett Excel-ark, då har det också förlorat sitt allra viktigaste värde, nämligen att beröra. Därför tycker jag inte om matematiska vinprovare som tror eller anser att vin kan vara en exakt vetenskap med precisa värden och poäng.


Årets bästa vita vin
Det känns nästan alltid som att det krävs en vit bourgogne för att kvala in på den vita listan, och jag måste medge att det blir så i år, igen. Två nyligen druckna viner leder mig dit upp i toppen, med 2008 Meursault Les Chevalières från Domaine Coche-Dury som ett av de jag direkt kommer på, och den buteljerade och alldeles snart lanserade 2010 Montrachet Grand Cru från Domaine de la Romanée-Conti. Det senare är, rent känslomässigt, det bästa som har gjorts i den vita disciplinen på den här domänen, och vinet från Coche-Dury är som en explosivt komplex dröm. Vilka viner!
   I en mer måttlig prisklass blir det tveklöst 2010 Bourgogne Blanc från Domaine Arnaud Ente i Meursault som positionerar sig i topp. Så här bra generisk bourgogne ska man per definition inte kunna göra. Ytterligare en producent i Meursault har imponerat på mig av exakt samma anledning, Domaine Patrick Javillier. Hans 2011 Bourgogne Blanc Cuvée Oligocène bjuder på större djup och komplexitet än väldigt många odlares villageviner från Meursault. Bravo!


Årets bästa röda vin
Listan på magnifika röda viner under året kan också göras hur lång som helst, så jag tar mig helt fräckt till toppen på listan och utnämner 2011 La Tâche Grand Cru från Domaine de la Romanée-Conti till årets allra mest sensuella fatprovade vin. Ur flaska finns det flera viner som har imponerat på mig, och nu senast tappade jag tid och rum när jag efter tre timmars luftning drack 1999 Vosne-Romanée Premier Cru Cros Parantoux från Emmanuel Rouget.
   Annat som har berört mig djupt är syrahvinerna 2008 In The Rocks och än mer 2010 In The Rocks från Reynvaan Family Vineyards i Washington State. Fullständigt lysande viner som när som helst tål att ställas upp i en provning med toppvinerna från Guigal. Oh, lala!
   För en struntsumma på 99 kronor flaskan är 2011 Laderas de el Seque av Monastrell och Syrah från Artadi och deras vingård i Alicante ett skönt fynd.


Årets bästa mousserande vin
Jag måste nog lyfta fram en gammal bekant, som under flera års tid har varit fantastiskt god, och som under året har berett mig många goda champagnestunder, 1996 Comtes de Champagne från Taittinger. Det är otroligt var det här vinet levererar, gång på gång. Jag tröttnar aldrig.
   Årets största överraskning var dock 2003 Brut l'Ermitage från Roederer Estate i Anderson Valley, Kalifornien. Provat blint helt nyligen tillsammans med flera skickliga provare, satte vi det alla inte bara i champagne (det brukar man göra), utan också på samma nivå som Dom Pérignon och Comtes de Champagne. Då kostar det bara 300 kronor!


Årets vingårdsbesök
Under den här rubriken skulle jag kunna skriva flera sidor, vingårdsbesök är ju det jag ägnar mig åt snarare än omfattande provningar en masse. Under året blev det väl omkring 180-200 vingårdsbesök, och många av dem var väldigt minnesvärda. Här väljer jag två, som verkligen har etsat sig fast i hjärta och känslocentra.
   Det allra största av dem var tveklöst halvdagen med Paul Roberts och Don Weaver (bilden) hos Harlan Estate och Bond Estates i Napa Valley, där jag förvisso varit otaliga gånger förut. Att det här besöket blev så magiskt, berodde på att jag för första gången hade med mig min fantastiska son AJ Styles, och vi togs emot kungligt med en stor provning, och en fantastisk lunch där AJ Styles uppvaktades som huvudpersonen. Ingen förälder står emot sådant! Att sedan vinerna som alltid är magiska, är ju en helt annan sak.
   Det andra besöket som berörde mig, var återbesöket hos Marcos Eguren på firmorna Viñedos de Páganos, Bodegas Sierra de Cantabria och Señorio de Vicente i Rioja inför att jag skulle skriva en omfattande specialbilaga om Tempranillo från Rioja och Ribera del Duero. Vid det här besöket hade Marcos Eguren inte bara öppnat upp långa vertikaler av flera av sina toppviner (detta hade han aldrig gjort förut), utan också öppnat upp två av de allra första viner hans far gjorde på 1950-talet. Det blev en lång dag fylld av vinupplevelser och känslor. Något utöver det vanliga, så att säga.
 

Årets vinmakare
I rättvisans namn är det svårt att lyfta fram en av alla hundratals skickliga hantverkare, som på ett så imponerande sätt lyckas förvandla druvor, jord och väder till den dryck vi älskar så djupt, vinet. Årets vinmakare tar jag därför bara rakt ur hjärtat, ur känslan, där jag upplever att den lilla rufsiga praktikant jag träffade på Ojai Vineyards för 12 år sedan idag är en av de allra mest noggranna och framgångsrika vinmakarna i södra Kalifornien, Sashi Moorman. Det han har gjort, tillsammans med bland andra sommelieren Rajat Parr och finansiären Charles Banks på Sandhi Wines, är minst sagt förbluffande. Som medlemmar i projektet In Pursuit Of Balance, har de med chardonnay- och pinotvinerna visat att man även i Kalifornien kan odla och göra viner som inte alls står de exklusiva vita och röda bourgognerna efter. Detta har jag under året vid flera tillfällen haft nöjet att uppleva.

 
Årets druvsort
Kort och gott Tempranillo, av precis samma anledning som beskrivs under rubriken "Årets vindistrikt". Under mina resor i Rioja och Ribera del Duero under året, har jag gång på gång slagits av hur fantastisk Tempranillo kan vara om den odlas i rätt läge (kalksten, högt läge, gamla stockar) och vinifieras på rätt sätt (modernt, med nyare fat och kort till medellång tid i faten).

 
Årets vindistrikt
Jag kan inte nog understryka hur fantastiskt jag tycker att Rioja är, trots sin storlek på 62 000 hektar finner jag delar av det, och då särskilt Rioja Alavesa, vara lika fascinerande som Bourgogne. De senaste årens resor till Rioja, har mer än väl bevisat för mig att det finns en fantastisk terroir i Rioja, en terroir som under nästan hela 1900-talet har varit gömd bakom dålig eller möjligen traditionell vinmakning. Idag, med vinmakare som Juan Carlos Lopez de Lacalle (Artadi), Benjamin Romeo (Bodegas Contador), Marcos Eguren (flera firmor, däribland Viñedos de Páganos), Miguel Angelo de Gregorio (Finca Allende), Carlos San Pedro (Bodegas Pujanza) och Jesús de Madrazo Mateo (Viñedos de Contino), är riojavinerna bättre än någonsin, och betydligt mer präglade av sina vingårdar än tidigare. Det är på tiden att fler konsumenter kastar sina gamla förlegade fördomar och lär känna det nya Rioja.


Årets vinby
I år har jag tillbringat en del tid i Bourgogne, mycket beroende på de magnifika årgångarna 2010 och 2011. En av de byar jag har gjort ett litet extra nerslag i, inte minst efter att i våras ha provat 55 viner från Corton-Charlemagne i den fina årgången 2010, var Pernand-Vergelesses. I flera års tid har jag njutit av de goda vinerna härifrån, utöver grand cru Corton-Charlemagne också från flera av byns utmärka premier crus, exempelvis Les Vergelesses (rött) och Ile de Vergelesses (rött), och den superba Sous Frétille (vitt) högt ovanför byn. Jag kan inte nog betona hur underskattad denna by är i mina ögon, och i min gom.


Årets nyupptäckta vinproducent
Under 2012 gjorde jag flera vinresor där jag gjorde mitt första besök hos ett flertal producenter. Den firma som totalt slog undan marken för mig, var Reynvaan Family Vineyards i Walla Walla i Washington State. Här gör Matt Reynvaan viner av framför allt Syrah i absolut världsklass. Besöket var överväldigande, och vinerna smått sensationella.
   Ett annat vingårdsbesök som överraskade mig mycket positivt, var det hos Domaine de la Pousse d'Or i Volnay, en firma jag har följt under flera år och alltid tyckt gjort bra ifrån sig. Nu, med de två årgångarna 2010 och 2011, och vinerna från den sedan 2008 nyinköpta egendomen uppe i Chambolle-Musigny, var de fullkomligt bländande bra. Det här är något att ägna mer uppmärksamhet framöver.


Årets årgång
Det känns som att man gör bättre viner i hela världen nuförtiden, och att goda årgångar avlöser varandra i parti och minut. Utan att ens försöka definiera en bra årgång som annat än en som har gett viner jag tycker om, måste jag nog lägga min röst i Bourgogne. Efter en riktigt läckert klassisk 2008 (vitt och rött), en mer förföriskt charmerande 2009 (rött), en absolut komplett strukturerad och rik 2010 (vitt och rött), måste jag hålla mig kvar i Bourgogne även med 2011. Efter att ha provats flera hundratals viner från 2011 i Chablis, Côte de Nuits och Côte Beaune under årets resor, har jag kommit till slutsatsen att 2011 i Bourgogne passar mig alldeles perfekt. Vinerna har en riktigt fin balans mellan kropp, arom, intensitet, syra, mineralitet och tanniner, mer än så kan jag inte önska mig i ett vin.


Årets svenska vinperson
Jag vill nog slå ett slag för en helt nykläckt stjärna på den svenska vinhimlen, den fantastiska Frida Hansson som jag hade förmånen att få ha som sommelierstudent på Restaurangakademien fram till sommaren, och som sedan dess har gått från klarhet till klarhet. Från att ha varit en försynt och nästan lite blyg tjej, tog hon i höstas ett par rejäla kliv framåt och vann först Årets Lily, kom sedan tvåa i Rioja Sommelier Award samma vecka, och var senare nära på att ta hem även Moët et Chandon Sommelier Challenge i början av december. Vilken fantastisk prestation!


Årets mest udda vinupplevelse
Det här handlar inte om ett konstigt vin, inte alls, utan snarare om en för mig helt ny känsla, att sitta på trestjärnig restaurang (The Restaurant at Meadowood i Napa Valley) och för första gången någonsin dricka vårt eget vin, 2009 Cloudy Cabernet Sauvignon från Napa Valley och vår firma Soil and Soul. Det var en stor upplevelse, där en inledande skräck inför hur vinet skulle smaka buteljerat, avlöstes av en glädje i att det faktiskt var väldigt gott. Och en stolthet att se sommelieren dekantera vinet vid bordet, och sedan se vår flaska ståendes bland en hel del verkliga nobla flaskor intill oss.


Årets restaurangupplevelse
Oj, det har ju blivit så otroligt många restaurangbesök under året, och kanske borde jag säga de tre middagarna på RN74 med både AJ Styles, Fantomen och vänner från min vinklubb. Eller borde jag säga de tre middagarna på The French Laundry?
   Nej, priset som årets absoluta restaurangupplevelse går ändå utan tvekan till Chef Table på Frantzén/Lindeberg, som inte bara vara allra bäst i år, utan också kvalar in som ett av mitt livs allra största restaurangminnen någonsin!
   Turligt nog är det snart dags att bänka sig i köket där igen.


Årets nyöppnade restaurang
Av alla nya restauranger som öppnar, och som egentligen inte sticker ut ur mängden, håller jag Taverna Brillo på Stureplan som årets nya krog. Här står gästens upplevelse i centrum och det är ett skönt och folkligt ställe med internationell atmosfär. Inte för att vinlistan är direkt så upphetsande som jag själv önskar, men det är ett härligt ställe att hänga på med sina kompisar.


Årets mest korkade
Helt klart trenden och debatten om de så kallade naturvinerna. Aldrig förr har väl vinvärlden delats i två så tydliga läger som nu, och aldrig tidigare har debatten om vad vin egentligen är rivit upp så starka känslor som nu. Tack och lov kommer naturvinstrenden att falna i takt med att de vinmakare som har fastnat i den inser att deras viner först och främst måste vara bra och stabila och därför skärper sig ordentligt i sin produktion, och när naturvinstalibanerna förstår att det inte är vare sig kvalitet, terroir eller autenticitet i de grumliga, urinprovsliknande, oxiderade och aldehydstinna vita och gula viner de en gång hyllade. 
   Och allra mest omoderna och ute kommer de naturister som kallar andra viner för "kemikalieviner" att vara. I min värld begriper sådana personer sig inte på vin överhuvudtaget.  

35 kommentarer:

Björn sa...

Hear hear!

Seniorstekarn sa...

Årets bästa sammanfattning!

Dan Wallin sa...

Naturvins"spaningen"är en ytterst rimlig och balanserad översikt.Tack för goda ord i rättan tid.

Anonym sa...

Jag håller helt med - hoppas att det urindoftande naturvinerna försvinner - men också, att de oändliga sjöarna av industriproducerade vinerna där kemikalierna spelar en stor roll, också försvinner.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Anonym,

I den bästa av världar skulle jag önska att det blev som du skriver. Själv vet jag att det inte blir så, och du är säkert lika medveten om att de industriproducerade vinerna ska försvinna är en utopi som vi aldrig kommer att uppleva.

Samtidigt är det inget man behöver oroa sig för. Den typen av viner står för cirka 60-70 procent av världens produktion, och vinerna vänder sig enbart till den "vanliga konsumenten", på samma sätt som andra lågt eller måttliga prissatta volymprodukter inom andra kategorier också gör.

Skillnaden mellan dessa och de så kallade "naturvinerna" är milsvid. Medan det verkligen finns ett behov av billiga viner som av rent varumärkesmässiga och konsumentstyrda skäl måste "pimpas" (dock inte med reda kemikalier som du och naturvinstalibanerna tror), finns det inget behov av de dåligt gjorda och instabila "naturvinerna".

De senare hör till en svunnen tid då man inte visste eller kunde bättre. Och varför sträva tillbaka till misslyckanden?

Under de senaste två århundradena har vinmakare utvecklat metoder och tekniker som har gjort viner stabila, rent fruktiga och klara till utseendet, och dessa har kommit att definieras som modernt gjorda och högklassiga kvalitetsviner.
Att nu, som naturisterna försöker göra, återgå till metoder som har visat sig inte vara hållbara, vittnar bara om dåligt omdöme. Och, vilket är viktigt, att de förmodlingen inte klarar av att i sina appellationer och vingårdar göra riktigt bra viner.
Istället har de vänt sig till naturvinstrenden, i förhoppning om att på så sätt sticka ut.
Och så har mindre kunniga och vilseledda sommelierer och konsumenter gått på deras båg.
Visst, sådant händer när man inte vet bättre.

Jag har absolut inget emot biodynamiska viner eller viner gjorda med väldigt små tillsatser av svavel, men heller inte viner som är gjorda med odlad jäst, jästnäring, enzymer eller kulturer för att främja malolaktisk jäsning, viner som är jästa i ekfat (vilka vi vet ger doft och smak) eller viner som klaras eller filtreras.

Man kan gärna göra en jämförelse med ölvärlden, där "naturvinerna" mycket väl kan liknas vid de mest autentiska och sponantjästa ölen. Dessa öl definieras som defekta av klassiskt skolade bryggmästare, på samma sätt som "naturvinerna" gör det av mig och den förkrossande majoriteten av vinmakare, oenologer, sommelierer, vinhandlare, skribenter, utbildare, kännare och konsumenter.
Skillnaden mellan "naturviner" och spontanjästa öl, är att ölen har en absolut enastående hållbarhet och stabilitiet (20-40 år!), även om väldigt få konsumenter älskar den här ölstilen.
Jag gnäller heller inte på volymbryggd öl som Carlsberg och Heineken, även om jag själv tycker de är tråkiga.

Och jag skulle aldrig få för mig att kalla vare sig volymbrygd öl eller volymjästa varumärken inom vinvärlden för "kemikalieöl" eller "kemikalieviner".

För det är jag nämligen alldeles för kunnig, medveten och intelligent, vilket man dessvärre inte kan beskylla naturvinstalibanerna för att vara. De styrs bara av en idé, en idé som dessvärre inte har någon som helst förankring i verkligheten och heller ingen bäring i vinvärlden.

Michel

Winepunker sa...

Hehe, spot on!
Men, nu är det väl i alla fall dags app pensionera den här debatten? Låt den självdö...

Anonym sa...

Jag trodde Soil and Soul var amfora jäst?

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Håller med dig Punkarn, det var bara en summering över årets mest korkade trend.
Tyvärr lever en liten del av trenden kvar på ett par krogar och förstör förde gäster som vill gå dit för att äta, men inte kan få gott och korrekta viner i glasen, till exempel Volt i Stockholm, Bastard i Malmö och Noma i Köpenhamn - krogar man absolut inte ska gå till om man tycker om vin.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Självklart, jag är ju taliban!

Anonym sa...

Intressant läsning. Med sådana insikter måste jag, från det ena till det andra, passa på att fråga dig något jag funderat på; varför du tror att BiB fått sådant fäste i just Sverige? Det kan väl inte enbart bero på monopolet?

Anonym sa...

Michel, Det är inte ett fåtal krogar utan ganska många och tyvärr också flera topprestauranger som aldrig någonsin skulle drömma om att servera råvaror och mat som är lika dålig och ofta helt förstörd, som vinerna de säljer. Jag förstår helt enkelt inte hur restauranger som Noma, Nimb, Bastard, Råkultur, i alla fall i somras, Volt, Daniel Berlin, och flera andra av Nordens topprestauranger kan laga så god mat och samtidigt servera så undermåliga, överprisade viner! Det går helt enkelt inte ihop.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Anonym,

Det är väl dessvärre precis så som du skriver. Inte för att det inte finns bra sommelierer, men mer för att det kanske saknas en insikt om hur gästen upplever viner, vinlistor och vinpriser.
Det är alldeles för vanligt att man har bra eller riktigt bra mat, men helt oinspirerat utbud av viner, till alldeles för höga priser (till och med baserat på ordinarie priser, men då ska man veta att krogarna har fått rabatter och ändå överprisar vinerna - typ, 400-800%!) och i tråkiga glas.

För 2013 hoppas jag på en rättning i ledet, och att de sommelierer som serverar naturviner slutar bygga sina krogar på sin egen tro, och kompletterar vinlistorna med viner som inte är naturviner.

Jag själv rekommenderar aldrig en krog som serverar naturviner, hur bra maten än än - och då kan det vara intressant för krögarna att veta jag nästan dagligen ombeds ge tips på krogar.
Och alltså aldrig de som serverar naturviner, eller överprisade viner för den delen.

Anonym sa...

Hej Michel!

Ämnet naturviner är uppenbarligen en het potatis. Jag måste säga att som sommelier uppskattar många av naturvinerna, men inte alla. När de blir "för konstiga" så är man kanske mer ute efter att "nörda sig" än något annat, men jag tycker ändå att det måste få vara upp till varje krog att själva bestämma vilka viner som man vill sälja, eller hur? Jag tycker att mycket av diskussionen kring naturviner - och motständarsida - i mångt och mycket liknar den del av kåren som för några år sedan var mycket skeptiska till biodynamiska viner, och avfärdade filosofin i något som jag tolkar som rädsla.
Tycker inte du att du drar det lite för långt när du önskar att naturvinerna försvinner, oavsett individuell kvalité?
Det är ju lika lite mångfald att avfärda dem helt som att säga att krogar som Noma mfl bör blanda in "vanliga viner" för att inte agera fel.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Hej,

Det står ju naturligtvis upp till varje sommelier och restaurang att servera vilka viner de vill, och väljer man "naturviner" för att man tycker om dem, är det såklart helt okej.
Däremot är det väldigt korkat och okunnigt, eftersom ytterst få gäster tycker om vinerna. Att agera så, visar på en elitistisk attityd (hos sommelieren) och rent av ett tjänstefel, eftersom man därmed kraftfullt reducerar skaran av gäster som uppskattar vinerna på krogen.

Ingen klok krögare skulle satsa enbart på inälvsmat, just eftersom kanske bara en av 20 skulle tycka om det. Med följden av att antalet sällskap som vill komma till krogen, nästintill reduceras till noll!

Om sommelierer och andra som förordar "naturviner" åtminstone var så duktiga att de kunde avgöra var som är kvalitet och korrekt karaktär, skulle det troligen inte vara problem, men för säkert nio av tio gäster är dessa viner udda och smakar rent av illa. Och vad är det för kvalitet på ett företag som ideeligen måste övertyga sina kunder att det man levererar faktiskt är kvalitet?
Nej, för mig vittnar det bara om en enorm okunskap om sin roll som sommelier.

Din jämförelse med biodynamiska viner är intressant.
Då du har valt att vara anonym, och jag därför inte kan avgöra din kunskapsnivå om vin eller din vetskap om historien om vin exempelvis i Sverige, är det svårt att svara på frågan korrekt.

Men om man går tillbaka till då de första biodynamiska vinerna kom, var det i stort sett alltid undermåliga viner som marknadsfördes som "biodynamiska". Det var alltså det biodynamiska som var speciellt med vinerna, inte att de var goda. För goda var de verkligen inte!

På exakt samma sätt är det med i stort sett samtliga så kallade "naturviner".
Det är helt enkelt riktigt dåligt gjorda viner som inte har något mer spännande att marknadsföras som än just "naturviner". Och gemensamt för de allra flesta av dem verkar också vara att de görs av mindre etablerade vinmakare i obskyra eller mindre välkända appellellationer där man kanske måste sticka ut ur mängden av allt anonymt plonk för att höras.
Precis så som det var med de första biodynamiska vinerna.
Och de var just därför som de tidiga biodynamiska vinerna togs emot med stor tveksamhet, inte rädsla.

Jag har i grunden inte emot vare sig konventionella, ekologiska, biodynamiska eller naturliga viner, det enda som är viktigt är att karaktär och kvalitet är på topp.
Men att som krögare och sommelier nischa sig på enbart naturviner, är oerhört dumt just eftersom de då antingen målar in sig i ett hörn med väldigt få gäster, eller får leva med att de gäster som kommer till krogen inte alls är nöjda.

Inte vidare intelligent.

Anonym sa...

Tack för ditt.

Jag håller med dig när det gäller gästvänligheten på restauranger, i det stora hela, men min egen erfarenhet (om än mindre gedigen än din) säger mig att många av de naturviner jag serverat till mat i t ex vinpaket till avsmakningsmenyer, är mycket kompatibla med många av de rätter som vi serverat, vilket också gäster uttryckt på ett tydligt sätt. Om vinet upplevs som annorlunda och lite svårare till en början, kan upplevelsen vända till att bli något väldigt positivt. Det blir en aha-upplevelse som de bär med sig och är tacksamma för. INte alla reagerar så men många gör det. På så vis tycker jag att naturvinerna fyller viktig funktion, inte bara smakmässigt utan också rent pedagogiskt. Naturviner på finkrogar med inriktning på "rena" råvaror väljer kanske vinerna mycket för att det är intressant att kunna erbjuda "ursprungliga upplevelser" även i dryckesväg. Det tror i alla fall jag, och detta i samband med att man som sommelier själv uppskattar smaken på vinerna. Jag tycker inte att detta är elitism. Däremot är en för hög prissättning nedlåtande. Allt handlar om kommunikation, eller hur?

Det du skriver om biodynamiska viner var lite det jag var ute efter. Varför kan inte naturviner också utvecklas över tid?

Allt gott!

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Nog finns det välgjorda naturliga viner, framför allt röda, som uppför sig riktigt bra. Men att sätta in dem i vinpaket som kostar 1200-1600 kronor på exklusiva krogar, där gästerna själva inte har valt exakt den typen av vin, och de allra flesta gäster dessutom tycker de smakar konstigt och illa (de kommer såklart inte säga det till dig som jobbar på krogen, däremot till alla sina vänner, t ex mig) ser jag som ett tjänstedel.
En sommelier måste alltid förstå att vinlistan och vinvalen absolut inte handlar som sommelieren själv, utan om gästen.

Såklart kan man dra paralleller i utvecklingen av de biodynamiska vinerna, och de så kallade naturvinerna.
Skillnaden är dock att biodynamisk vinodling/vinmakning fortfarande handlar om att göra så goda och stabila viner som möjligt, medan naturvinerna bygger hela sin filosofi på att "vinet ska göra sig själv, helt naturligt, utan inverkan av människan".
Och med tanke på hur känsligt vin är som produkt, måste människan inverka för att göra vinet stabilt och inte oxiderat. Och det är här hela filosofin med naturviner faller, och den faller på eget grepp.
Det handlar om defekter, inte karaktärer. Och det finns inget spännande med det, det finns inget vi ska lära oss av det.
Den enda utvecklingen, och där har de bästa naturisterna äntligen börjat ta sig i kragen, är att göra rena, sunda, korrekta och stabila viner.

En sak jag dock har noterat, är att i samtliga "naturviner" jag någonsin har provat, saknas precis det som vi normalt sett beskriver som mineralitet, livfullhet och känsla av terroir. I samtliga!
Och vad är då vitsen med dem, när naturisterna helt felaktigt påstår att deras sätt att göra sina viner lyfter fram just det, som de helt klart saknar?

Anonym sa...

Ska man betala 1200-1600kr för några viner i ett vinpaket? När restaurangen väljer vin till ett paket har gästen sällan något val...idealiskt vore ju så klart om alla gäster visste vad de ville ha och att man kunde erbjuda hur mycket som helst på glas, men så är det ju inte. Det du antyder är att man antingen ska sälja viner från bolagshyllan eller viner som sådana som du rekommenderar allmänheten att dricka. Mycket snävt.

Håller inte med dig om att naturviner handlar om "vinet ska göra sig själv". Det handlar mycket om att finkänsligt kunna se till de naturliga förutsättningar som druvan och växtplatsen har, och lära sig om dem och att bli bättre på att tima vinodling och vinmakning med hänsyn till dessa faktorer. Det stora problemet är vildjästen och att utan svavel manövrera resultatet utan dessa. Det kräver verkligen skills, när man klarar det och vinet blir bra. Riskerna är ju stora, och kanske korkat ur ekonomisk synvinkel. Men varför skulle vinproducenter välja att göra dessa viner med tanke på ekonomin, om de inte trodde på resultatet? Är det inte bättre att sälja bulk eller druvor om man inte kan sälja sina viner?

De naturviner som jag provat, och som varit bra, har visst mer terroir och jordmån, men här skiljer sig våra meningar nog ohjälpligt åt.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Jag är i ständig kontakt med hundratals sommelier och tusentals konsumenter, och har ordentligt på fötterna i mina iakttagelser.
Dessutom har jag under 25 års tid provat så ofantligt mycket vin, och samtalat med flera tusen vinmakare, att jag nog anser att mina argument har en enorm tyngd.
Jag ser inget romantiskt eller filosofiskt korrekt eller fel i den ena idén eller andra, jag kan bara tyda resultaten. Och med en närmast pinsamt förkrossande majoritet, skulle jag vilja påstå att de allra flesta vita "naturviner" är att klassa som defekta och med total avsaknad av mineralitet och druv- och ursprungskänsla.
Jag vet också att de allra flesta håller med mig om det.

Och visst kan man betala 1200-1600 kronor för ett vinpaket, det gör jag och många mig med gladeligen. Men inte om det ingår tråkiga viner (vilket är vanligt) och defintivt inte om det ingår naturviner. Sådana udda viner får man, anser jag, absolut aldrig sätta in i ett färdigt vinpaket. Det strider mot varje logisk och gästorienterad grundidé.

Visst skiljer sig våra idéer åt, och det kommer vi aldrig ifrån.

Och jag lägger all min kraft på att utveckla vin- och restaurangkulturen, och kommer i alla lägen att motarbeta samtliga restauranger som profilierar sig med naturviner på så sätt att jag kommer att råda gästerna att inte gå dit.
Om de inte vill dricka udda och defekta viner vill säga.

Så vi får nog sätta punkt där.

Synd att du inte vågar säga vem du är. Man kan lätt få intrycket att du inte alltigenom är bekväm med att stå för de åsikter du uttrycker.

Anonym sa...

Vi kan väl ses på RAW i maj, i London? :-)

Anonym sa...

Senast jag blev så besviken på någon som jag sett upp till, var när en känd skådespelare/kock visade sig ha så svår bacillskräck, att det gick ut över andra.

Jag har haft stor respekt för dig M. Jag har alla dina böcker och har lyssnat på dig ett antal gånger, men när du generaliserar och mästrar på detta sätt så blir jag mest bedrövad.

Jag är helt säker på att de som kan något om naturvin, inte definierar dem efter hur mycket urin de luktar, eller efter hur mycket vinmakarna pratar skit om andra i sin yrkeskår.
Senast jag lyssande på Isabelle Legeron MW och Monty Waldin (vinmässa i London i maj förra året), så sa de inget om urin. De hade inte heller något väckelsemöte där de orerade om hur hemska giftanvändarna är.
Av de kanske tusen naturviner som jag provade förra året, så var det inte många som var tekniskt defekta.

Finns det inte tillräckligt med människor idag som talar om för andra vad de inte ska tycka? Måste vi ha det i vinvärlden också?

http://www.fobikliniken.se/bacillskrack-fobi/

http://www.thatcrazyfrenchwoman.com/natural-wine

Hoppas också att vi se i London i maj ;-)

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Återigen, det vore klädsamt om du talade om vem du är, det är också först då som dina åsikter räknas. Anonymy är man när man inte vågar stå för det man tycker, och genom att vara anonym kan du heller aldrig få någon att tycka som du.

Men jag ska ge ett par svar.

Först och främst "mästrar" man inte för att tydligt uttrycka sin åsikt. I så fall mästrar du precis lika mycket.

Mina åsikter om "naturviner" handlar om preferens - och såklart inte alla viner. Däremot i stort sett alla vita.
De röda klarar sig bättre, men om jag så skulle skriva en lista på ett par tusen av de godaste viner jag har druckit, skulle inte ett enda av dem hamna där.
När jag har frågat hundratals ledande sommelierer världen över om just naturviner, är det inte mer en än kanske 1% procent av dem som säger sig uppskatta den här typen av viner, och är villiga arbeta med dem. Det säger en hel del.

Du säger att du provat över tusen naturviner och nästan inget av dem var defket.
Visst, många av dem har blivit bättre, det säger jag inget om, men i min värld har vinmakarna en bit kvar innan de är hemma med stabil hantering av vinerna. Och jag känner en del vinmakare som lyckas, och gör det riktigt bra.
De skulle dock aldrig ens komma på idén att lansera sina viner som "naturviner", en riktigt seriös och klok vinmakare gör bra viner, inte biodynamiska, naturliga eller konventionella, eller vad man nu väljer att klassa dem för.

Jag har heller inget emot att restauranger arbetar med naturviner, det är mest deras problem att så otroligt många av deras gäster (och många av dem väldigt frekventa och bemedlade restauranggäster) inte uppskattar det.
Och det är häri min kritik ligger, om du har läst noga, att restauranger som bara säljer naturviner begår ett stort fel eftersom de därigenom missar otroligt många gäster som absolut inte vill ha naturviner.
För de allra flesta gäster är dessa vita viner för udda för att upplevas som goda.
Och kan man något om restaurangekonomi, gör man klokt i att försöka öka gästantalet, inte minimera det.

Jag skulle kunna dra den här diskussionen i timtal - men varför slösa tid på en diskussion med en person som uppenbarligen är för feg (du) för att tala sitt namn?
Nej, jag har viktigare saker för.

Och huruvuda du är besviken på mig eller inte, är inget jag kan göra något åt. Det bekommer mig inte ens, eftersom du inte existerar så länge du är anonym.

Anna sa...

Jag heter Anna, men är oskyldig till sista inlägget :-)

Anonym sa...

Intressant diskussion måste jag säga.
Men jag är nog benägen att hålla med Michel att det är tråkigt när man som restauranggäst går på ett ställe där man har hört att maten är bra, men det visar sig att de bara har den typen av vin som kallas naturvin.
Det borde finnas alternativ, precis som Michel heter, för oss som absolut inte vill ha naturviner.
Jag har vid flera tillfällen blivit gruvligt besviken på ett par restauranger där sommelieren har rekommenderat naturviner, som Noma och Volt.
Det får aldrig handla om sommelierens övertygelse, utan om gästen.
Hade jag vetat dessa restaurangers filosofi i förväg, hade jag aldrig gått dit.
Och jag defintivit inte rekommendera dem till mina vänner.

En annan intressant sak som anonym lyfter fram, är att det på föredragen om naturviner bara talas positivt om vinerna.
Såklart!
Det är ju redan frälsta själar som talar och sitter där. Det är som att övertyga religiösa om att gud finns. Alltså ett ganska klent argument.

hälsar Göran,
flitig medlem i Michels vinklubb och ofta gäst på hans fina vinmiddagar på Villa Källhagen.

Anonym sa...

Oj då - stavfelsnissa var visst framme.

Det skulle ju stå "precis som Michel säger" och inget annat.

Förlåt slarvet.

Göran

Anna sa...

För att knyta an till min anonyma väns inlägg om Monty Waldin...och för att kommentera det du just skrev Göran. Lyssna på diskussionen mellan Monty Waldin och Richard Smart om du inte redan har gjort de. Ganska talande för motsatsen tycker jag.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Hej Anna

Den diskussion - eller snarare intervjun - du refererar till med Waldin och Smart är ju inte vidare bra eller innehållsrik, inte heller säger den något nytt, om ens något alls. Ett riktigt klent inslag i debatten.

Jag har haft betydligt djupare samtal med Richard Smart om detta, jag har också haft det med dussintals riktigt duktiga biodynamiska vinmakare, jag har haft det med hundratals sommelierer, och säkert ett 40-tal Master of Wines of ett dussin Master Sommeliers. Hur kommer det sig att i stort sett ingen ledande vinkännare, specialist, skribent, sommelier, vinhandlare, har blivit så fanatisk på "naturviner" (jag talar inte om eko/bio)?

För min egen del har jag aldrig sagt något negativt om ekologiskt eller biodynamiskt - tvärtom tycker jag det är logiskt att odla så naturligt som möjligt. Åtminstone ekologiskt. Biodynamiskt leder per automatik inte till bättre vingårdar än vad ekologisk odling gör.
Det viktiga är ju ändå inte hur man odlar - vad ska vi med biodynamiska produkter till om de är dåliga?
Min eventuella kritik mot eko/bio handlar aldrig om odlandet, utan om dåligt vinmakning så att vinerna blir tråkiga. Detta är med tydlighet särskilt vanligt hos producenter som marknadsför sig hård som sådana och som hellre ställer ut på bio-mässor än vanliga vinmässor, men aldrig hos riktigt bra firmor som aldrig skulle slå på stora trumman att de är biodynamiska.

Så länge vinerna är välgjorda är det inget problem, och det gäller alla viner i världen, oavsett varifrån de kommer, vem som har gjort dem och hur de har gjorts.

Det problem jag lyfte fram i min årskrönika, är att jag inte begriper mig på de militanta förespråkarna för "naturviner". De är sin egen tros absolut värsta fiender, just eftersom deras argument är så tafatta och felaktiga.

Att det sedan blir olja på elden i kommentarerna här, av anonyma inlägg (och "Anna", ett av landets allra vanligaste namn, är inte att vara öppen med vem man är), är en helt annan sak.

Diskussionen är intressant, och viktig.
Och hur nyfiken jag än är på vinvärlden, kan jag inte se det intressanta med att göra så dåliga, andefattiga och till och med defekta viner som alldeles för många av naturvinerna är.

Anonym sa...

Rekomenderade du inte precis F/L? De serverar ju det du kallar "naturvin"...?

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Anna,

Det är precís just det här jag har så svårt för med naturisterna och anledningen till att jag kallar dem "naturvinstalibaner" (med betydelsen att de är så förblindade av sin egen religion att de inte förmår att se helheten).

Ja, jag rekommenderar Frantzén/Lindeberg av den anledningen att de serverar Sveriges allra bästa mat.
Tveklöst.
Ingen är i närheten!

Jag har aldrig hyllat dem för vinlistan - tvärtom jag har klagat på den (främst prissättningen)och haft bra diskussioner med Björn Frantzén om den.

Däremot har jag aldrig druckit "naturviner" där. Och skulle aldrig göra det, även om de finns i huset.

Och jag säger det en gång för alla, jag har INGET emot ekologiskt och biodynamiska viner, jag kan till och med acceptera "naturviner", det finns goda sådana, men det måste finnas variation.
Inte BARA "naturviner" (och läs nu för guds skull inte in ekologiska eller biodynamiska viner i begreppet "naturviner").

Hur svårt ska det vara att förstå?

Anna sa...

Jag såg att debatten mellan Waldin och Smart från november förra året, inte längre fanns tillgänglig på Youtube eller WSET. Synd, för det var den jag syftade till. My bad.

Som jag ser det så tog diskussionen fart p.g.a att du uttryckte dig väldigt hårt och generaliserande under "årets korkade". Var inte syftet att provocera?

I och med diskussionen ovan så blir dina ståndpunkter lite mer tydliga och nyanserade, men ändå motsägelsefulla.
Tolkar jag det rätt att du menar att naturviner är okej, så länge som de inte är de enda som förekommer på en restaurang? Ibland kommer stråk i det du skriver som verkar tyda på att du tycker att naturvin är bäst om de inte fanns överhuvudtaget? Hmm.

Parallellen till biodynamiskt, syftade till att belysa oron inför förändring och det faktum att saker utvecklas. Även om man kan ha olika syn på vad som är utveckling. Jag vill inte dra några andra likhetstecken emellan bio och naturviner. Det är alldeles för förenklat.

Jag är i alla fall nyfiken på att se vad "naturvinstrenden" tar vägen, och då i tron om att den kommer finnas kvar och vinna mer mark framöver.

Till saken hör ju att dessa viner måste serveras/säljas av dem som gillar dem, och inte uppskattas av de som inte gillar dem, men kan det inte bara få vara så?

Fanatiker finns finns inom alla områden (host host), och att avfärda naturviner p.g.a att några enstaka anhängare drar allt lite väl långt, och säger: "kemikalieviner" etc känns lika fanatiskt. Och, det var det jag reagerade på.

Att servera/sälja viner under beteckningen naturvin, istället för vitt, rött, eller vad som helst förstår jag inte problemet bakom?

- Här ska du få ett gott vin!

Är sällan särskilt inbjudande eller säljande. Det är ju sammanhanget, bland annat, som säljer vinet, eller hur? Oavsett.

Tråkigt bara att många upplever naturvin som ett skällsord, utan att ge vinerna en chans.

Därför blev jag också ledsen när en så inflytelserik person som du valde att ta med ämnet och vinkla det så fanatiskt, i din årssammanfattning.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Så sant att jag skrev "Årets mest korkade", av precis den anledningen att jag trycker hela idén med illaluktande, oxiderade vita naturviner är omåttligt korkad.
Så enkelt är det.
Och lika väl du tycker att det är gott med naturviner, tycker jag att det är en styggelse.
Och ett stort tillbakakliv i utvecklingen.

Men visst, folk får tycka om dem om de vill, det säger jag inget om.
Däremot kommer de inte ha en chans att övertyga mig.
Jag började prova de första vinerna av den här typen redan 1998, och har sedan dess inte hittat fler än 3 vita som jag funnit det värt att skriva eller tala om - och det med en viss tveksamhet.

Och om jag har något inflytande i diskussionen, kommer jag att använda detta inflytande till att få konsumenter att förstå vad det handlar om - och vid varenda provning jag håller där det ingår ett vitt naturvin, även rätt bra sådana, brukar närmare 100% av deltagarna rynka på näsan.
Du får helt enkelt använda ditt inflytande till att övertyga folk.

Vi kommer inte vidare i den här diskussionen, du och jag.
Vill du hitta en kompis att övertyga, är det defintivit inte mig du ska komma till.
Jag har levt alldeles för länge i vinvärlden för att gå på det här.

Och till skillnad från dig, vågar jag stå för det med mitt namn.

Anonym sa...

Sorry Anna och ni andra knasiga naturvinstomtar.
Det vore fan så mycket smartare att hylla Michel för att han lyfter fram Frida som en grym sommelier än att klaga på att han sågar naturviner.

Alla smarta människor sågar naturviner! Skitviner helt helt enkelt.
De borde vaskas!

Anonym sa...

Hur definieras naturvin?

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Det finns ingen tydlig definition på vad som är "naturvin", såsom man kan definiera ekologiskt eller biodynamiskt.
Det är mer en term som försöker knyta samman viner gjorda med minimalistisk eller "ingen" inverkan av människan.
Vanligen utgår man från en helt naturlig odling - exempelvis biodynamisk - och låter sedan vildjäsa musten, ibland även med skal och stjälkar för vita viner, och helt utan tillsats av svavel.
Så skulle man i all enkelhet kunna sammanfatta benämningen naturvin.

Anonym sa...

Det borde inte vara ett problem för dig att folk nischar sig inom nått du inte tycker om. Gå inte dit då! Det är inte alla som gillar indisk mat heller. Borde alla indiska restauranger servera köttbullar?

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Du har så rätt, kära Anonym, att det inte är ett problem för mig personligen. Och självklart skulle jag inte gå på en krog med den dryckesfilosofin.

Nu är det inte så att jag talar i egen sak, utan om en företeelse i största allmänhet som jag tycker illa om och som jag ser som (och vet är) ett problem för andra.
Och som det talas väldigt mycket om.

Och som vanligt har jag, liksom alla andra, rätt att ha denna och andra åsikter.
Och passar det inte för dig, och andra anonyma kritiker av mig, går det såklart lika bra att låta bli att läsa det jag skriver.

Hej!