Middag den 14 januari

Den här middagen handlade på sitt sätt mindre om mat än om dryck. Dryck blev det gott om, minst sagt, det här är ju Café Rotsunda! Vi var bara två personer vilket måste betonas!
Den här gången gjorde jag ingen större grej av middagen och matlagningen, eller att servera allt i rätt ordning. Det första vinet blev rött, 2004 Colleción 125 Reserva från Chivite i Navarra, Spanien. I den här årgången uppträder vinet i en kombination av 64% Tempranillo, 20% Merlot och 16% Cabernet Sauvignon, en cuvée som gjorde vinet lite mer publikt fruktigt och mjukt än vanligt. Till en början var vinet blygt och nästan stumt, men efter en kvart började det växa, och bjöd då på en sötkryddig frukt, polerade tanniner och lite avrundad syra. Det nådde inte upp till finessen i årgångarna 1999 och 2001, men det var ett gott och framför allt till varmrätten mycket passande vin.
Ur ett rent smakperspektiv föredrog jag 2001 Château Bouscassé Vieilles Vignes från Alain Brumont, ett potent vin som mycket väl visar på den struktur, intensitet och krydda jag sökte - inte minst till varmrätten.
Vi började med ett par skivor haloumi, grillade såklart och serverade med finaste olivolja och franskt flingsalt. Gott var det tillsammans med rödvinerna, trots att jag hade föredragit ett lätt till medelfylligt torrt vitt vin. Egentligen. Men den grillade haloumin var bara början och fortsättningen, en anatomiskt styckad ugnsgrillad lammstek med timjan och citron, serverad med kaneldoftande cous-cous, en urgod kräm på rostade kikärter som smaksatts med citron, spiskummin och chilipulver - och till detta grillad lammkorv. Utsökt, om jag får säga det själv, och till lammet var båda vinerna perfekta.
Sedan blev det - som väntat när S'Boko är på besök - öl och sprit för hela slanten. Ett av mina absoluta favortibryggerier, som de senaste två åren har varit min givna favorit på Stockholm Beer & Whisky Festival (som jag arbetar med) är Brygghuset Braunstein i Köpenham. Vi drack både deras fylligt maltiga och elegant humlekryddade ekologiska Pilsner, och den finstämt maltaroamtiska och perfekt balanserade Classic, som är en utmärkt ljus lageröl, även den ekologisk. Som en frisk och urgod törstsläckare fick Wisby Weisse från Gotlands Bryggeri tjäna. Det här är en alldeles utmärkt ljus, ofiltrerad veteöl som hör till det yppersta skiktet i världen inom disciplinen veteöl. En av förklaringarna är det kalkrika gotländska vattnet som sätter en egen touche i deras öl. Missa inte Gotlands Bryggeri!
Suget efter vin satte snart in igen. Nu vitt och friskt, tankjäst och okomplicerat. Det blev en 2005 Bridesmaid Napa Valley White, ett vin som görs av två vinmakare som köper upp deklassificerade viner från toppvinerier i Napa Valley - och buteljerar under eget namn till närmast larvigt låga priser. Det här kostar omkring $25, och deras röda cuvée kostar strax under $50 - fast det kommer från vinerier vars viner aldrig kostar under $150 flaskan. Det här vita vinet satt perfekt just nu!
På spritvagnen stod det sedan ett par förföriskt fruktiga, fatnyansererade och avrundade grappor från Enrico Berta, en av Italiens bästa destillatörer, den blommigt druvaromatiska 1990 Bric de Gaian Grappa di Moscato d'Asti och den lite rikare men mer återhållet komplexa 2001 Roccanivo Grappa di Barbera d'Asti. Cognac hoppade vi över, istället fick den exceptionella Shareholder's Reserve från den kaliforniska toppdestillatören Germain-Robin stå för njutningen av druvdestillat. Det finns ingen bättre brandyproducent i världen - och ser man en flaska eller två från Germain-Robin i en butik, då är det köpläge!
Okej, en och annan whisky ställdes fram också - men eftersom en hel del flaskor i mitt enorma barskåp (minst 200 flaskor) står orörda i flera år i rad, råkade jag den här gången pricka in tre riktigt bra halvfulla whiskyflaskor som helt enkelt hade gått över tiden. Med det menar jag att spriten oxiderar, tappar sina aromatiska profiler - och sin alkoholspets. Detta händer, tyvärr, när öppnade flaskor få stå för länge. Alltså fick diskhon påhälsning av 30-40 centiliter vardera av 1974 Ardbeg Single Malt, Springbank Single Malt 21 years och Ben Nevis 26 years old. Ett rätt exklusivt spritmissbruk.
Istället öppnade vi en flaska 2004 Chablis Grand Cru Les Clos från Jean-Paul & Benoît Droin, en perfekt torr och stram, men läckert mineraldriven chablis med frisk syra och silkig elegans. En riktigt fin avslutning på denna ... arbetsmiddag!

Summering: 2 gäster, 4 viner, 3 öl, 3 spritsorter och 10 Riedelglas.