Villa Källhagen den 9 februari

En kär gammal bekant på återbesök. Så skulle man kunna säga. Det är nu 20 år sedan jag började prova vinerna från DeLoach Vineyards i Russian River i Sonoma. Då tyckte jag de var fantastiska, framför allt gick jag igång på vinerna av Pinot Noir och Zinfandel. Sedan dess har jag provat deras viner hundra gånger, besökt egendomen fem sex gånger, och noterat att kvaliteten har fallit, sedan stabiliserats, och därefter långsamt men säkert klättrat. Det stora genombrottet kom faktiskt efter konkursen 2003 (orsakad av för snabb tillväxt med över 400 hektar vingård och en hastig störtdykning efter 11 september 2001). Som ur askan ur elden, hjälpt av nya krafter från nya ägaren, franska Boisset America, och den tekniskt skickliga och visionära men jordnära vinmakaren Greg LaFollette tog sig det nyfödda DeLoach Vineyards tillbaka till livet. Med nu bara åtta hektar egna vingårdar, men med en fantastisk möjlighet att köpa druvor från de förstklassiga vingårdar som Greg hade känningar i, kom man att bygga upp en imponerande vinlista av vingårdsbetecknade chardonnay- och pinotviner.

Greg är numera borta ur bilden, hans ovärderliga konsulthjälp är till ända, men den unga vinmakaren Brian Maloney, som kom hit 2003 och blev "Best Young Winemaker in California" 2007, är sedan 2009 chefsvinmakare här. Med Brian på besök i Sverige, kändes det såklart självklart att locka med honom till Villa Källhagen, bjuda in min vinklubb och köra en skön provning med tillhörande mat.

Vi började med två chardonnayviner, båda från den långt utdragna och svala årgången 2009. Det första var deras elegant svalfruktiga instegsvin 2009 Russian River Chardonnay, till hälften jäst i ståltankar med blockerad malolaktisk jäsning och resten jäst i franska ekfat som bara till tio procent var nya. Nog fanns det en typiskt stålig och stram känsla i vinet, men också en fint avrundad textur av lagringen i faten, men ingen direkt fatkaraktär.
   Det andra vinet var deras toppselektering av de fat i vilka vinerna har utvecklat en rikare och krämigare textur, ett urval av fat som sker successivt efter den malolaktiska jäsningen från april och framåt. Denna 2009 OFS Chardonnay, också det vinet från Russian River Valley, är såklart ett både fylligare och något mer fatjäsningsnyanserat vin, men det är mer elegant än de tappningar som buteljerades för tio år sedan. Att DeLoach Vineyards har gått åt rätt håll på 2000-talet är tydligt.

Dessa trevliga chardonnayviner matchades med en friterad krokett av kungskrabba och pilgrimsmusslor som hade kompletterats med stekt karljohansvamp. Sötman i skaldjuren gjorde sig alldeles utmärkt tillsammans med vinernas soliga fruktighet, särskilt den i den fylligare tappningen OFS, vars krämiga textur och lätt smöriga känsla hade matchats med en klassisk hollandaise. Eftersom båda vinerna har en frisk naturlig syra (Russian River Valley är ett svalt distrikt) ville vi balansera dem med en frisk citrussmak i såsen, därtill också en lätt syrlig nyans i tillbehöret av äpple och fänkål. Det senare tillbehöret gjorde också att det lite friskare och stramare vinet gifte in sig i kombinationen.

Tre pinotviner serverades till varmrätten. Återigen ett instegsvin, 2009 Russian River Pinot Noir, som var mjukt rödfruktigt i en ursprungstypisk stil, med inslag av söta vildhallon och röda körsbär, silkigt strukturerat med en uppfriskande syra och en diskret känsla av ekfaten. Min egen favorit i trion var 2008 Green Valley Pinot Noir från tre vingårdar i den lite svalare delen av Russian River Valley. Här var frukten mer intensiv, bjöd på en lite friskare och högre diskant av rödfruktarom, inte riktigt röda blommor som i de finaste vinerna i Bourgogne, men väl så förföriskt fruktig. Tanninerna var lika silkiga som i första vinet, men tack vare en lite torrare smak och högre syra, upplevdes vinet något mer strukturerat.

   Toppselekteringen hos De Loach Vineyard, som så många gånger när det gäller amerikansk pinot, är i mitt tycke sällan den mest komplexa. Istället bjuder den på mer kraft och djup, så också i denna 2009 OFS Pinot Noir. Till detta vin kommer dock druvorna från svala vingårdar i Sebastopol Hills sydväst om hjärtlandet av Russian River Valley. Där är det så kyligt att druvorna behåller mycket av sin friska syra. Det gör också att denna lite rikare pinot får en fin fräschör, men i min gom vann vinet från Green Valley.

Den maträtt som chef Emilsson hade lagat var precis som skuren för pinotvinerna. Vinernas läckra rödfrukt speglades på två sätt, dels genom de rotfrukten som utgjorde stompet med potatisen, dels genom att i den mörka kalvfonden koka in lite rött vin och massor av färska hallon. Det var i dessa två komponenter som kombinationen sattes, och så är det egentligen alltid. Huvudråvaran, i detta fall en grillad kalventrecôte, har faktiskt inte särskilt mycket med saken att göra. Den smakrika korv av fläskkött och anklever vi lade till som tillbehör, gjorde att det sista extravinet hittade hem särskilt väl.

DeLoach Vineyards gör ett antal fina zinfandelviner, som tack vare att de kommer från Russian River Valley har en god och undergörande syra. Det vin vi hade den här kvällen var den läckra 2008 Forgotten Vine Zinfandel. Namnet bottnar i att Cecile DeLoach, som grundade firman, gjorde ett vin från en riktigt gammal vingård med stockar som av någon anledning hade överlevt vinlusen och förbudstiden, trots att stockarna troligen hade lämnats vind för våg under en viss period. Numera görs vinet av Zinfandel, med inslag av lite Alicante Bouschet, Carignane och Petite Sirah (med flera druvor) som växer samplanterat i vingårdar som daterar sig till tiden före förbudstiden, alltså före 1920. Doften var ljuvlig, sötaktigt fruktig med toner av blåbär och björnbär, intensiv men på inget sätt kraftfull och påträngande, mer besläktad med de eleganta pinotvinerna men med en annan färg och ett annan temperament. Smaken är fyllig men elegant, friskt fruktig och silkeslent strukturerad med en balanserad alkohol och ingen påtaglig ton av ekfat. Synd att just det här vinet inte säljs i Sverige, det skulle göra gott och bli en utmärkt kombattant till alla populära zinfandelviner i Sverige.

Dessertviner gör man inte särskilt mycket av i Kalifornien, och även om DeLoach Vineyards gör ett sent skördat vin av Gewürztraminer, som är rätt trevligt, hade vi inget sött vin den här kvällen. Därför hoppade vi över desserten och avslutade den otroligt varma och härliga kvällen med kaffe, tryfflar och lite macarons.