Middag för AG den 14 februari

Efter att ha mönstrat landets alla erkända och toppnoterade restauranger med kött som tema, stod det klart att AG i Stockholm blev Årets Köttkrog 2012. Någon större ceremoni eller prisutdelning gjorde vi inte, istället träffades vi i juryn och dem på Treasury Wine Estates (som med sitt vinhus Beringer Vineyards låg bakom utmärkelsen) för att fira i all enkelhet. Självklart var krögarna Klas Ljungqvist och Johan Jureskog från AG våra självklara huvudpersoner och hedersgäster.

Kvällen inleddes med den riktigt goda 2000 Brut från Pol Roger, en champagne som nu börjar visa en viss mognadskaraktär med gulaktigt äppliga nyanser i doften, men som är frisk och fortfarande nästan ungdomligt stram i smaken. 

Till champagnen bjöds lite småplock, små surdegssnittar med anklever, serverad som den var med lite peppar och flingsalt på, en god och lite kryddig tryffelsalami samt små utsökta ostron. Tilltugg med sälta och fett är alltid väl anpassade till torr och syrafrisk champagne. Det blev också halstrade pilgrimsmusslor serverade med en smörmonterad vitvinssås, också det väl matchat till champagnen.

I all enkelhet hade vi bara ställt fram ett antal viner från främst Beringer Vineyards så att alla fick servera sig själv, ett trevligt inslag som också speglar lite av den känsla man får när man äter på AG, där en del rätter serveras på stora fat ”family style”.

   Ett av vinerna var för mig extra intressant eftersom det var helt nytt, 2008 Knights Valley Cabernet Sauvignon Reserve. Det här var första årgången av en mer selekterad tappning från tre vingårdslotter i Knights Valley strax norr om Napa Valley. I Knights Valley är Beringer Vineyards den allra största vingårdsägaren, följt av Peter Michael Winery. Jämfört med den vanliga tappningen, som har funnits i Sverige ett antal år, är den här varianten något tätare och djupare fruktig med en god fruktmognad, vilket förklaras av det varma inlandsklimatet i Knights Valley. Samtidigt var smaken stram och bjöd på en fin mineralitet samt en i nuläget kännbar ekfatskaraktär.

Två andra viner från Beringer Vineyards stod till buds och var också intressanta, dels för att de inte säljs i Sverige, dels för att de är rena cabernetviner från separata vingårdar som beroende på årgång i olika komposition ingår i firmans prestigetappning Private Reserve.

   Det ena vinet var 2008 Cabernet Sauvignon Home Ranch Vineyard från en varm vingård i St Helena, ett vin som därmed har fått en rikare och lite mörkare fruktighet med just solmogna söta körsbär och vinbär som personlighet. Smaken upplevdes fyllig och närmast len, dock bjöd den på en god tanninstruktur och fortfarande sötaktiga och något kryddiga toner av ekfaten.

   Det andra vinet var 2008 Cabernet Sauvignon Steinhauer Ranch Vineyard, som ligger högt uppe på Howell Mountain, där klimatet förvisso är soligt men också svalare, vilket ger viner med god solmognad med inte lika sötaktig frukt, dessutom en mycket stramare struktur tack vare att druvorna blir mindre och får tjockare skal. Därtill får vinerna en läckert stenig mineraliskt struktur, det går nästan att känna smaken av den vulkaniska stenjorden! I min gom passade det här vinet allra bäst.

Vi åt rosastekta ankbröst med smörstekt svamp som hade fått ett hastigt uppkok i en god rödvinsfond, och till det serverades en mandelpotatiskräm som hade en fint mjukgörande effekt på de unga cabernetvinernas ännu inte avrundade tanniner. Det är alltid klokt att tillföra en krämig eller fet textur i rätten när man ska servera sträva viner till.

På bordet stod också en 2004 Cabernet Sauvignon John Riddoch från Wynns Coonawarra Estate i South Australia, ett vin som visade upp sig i en fruktsötare skrud men samtidigt hade en viss elegans och en frisk syra tack vare det lite svalare kustnära klimatet i Coonawarra. De små gräsiga stråk som drog genom den generösa frukten bidrog till nyanseringen och elegansen, och jag tyckte det var väldigt gott om än något ungt, även det. Fem år till skulle göra gott, till att börja med.

Helt blint serverades 2008 Cellars Reserve Sangiovese från Penfolds, ett vin som var överraskande druvautentiskt och bjöd på både täthet och elegans. Det är sannerligen inte ofta jag stöter på så här bra sangioveseviner utanför Toscana, eller Italien om man ska vara lite mer generös med det italienska ursprunget. Denna sangiovese kom från Barossa Valley och görs i liten volym för framför allt inhemsk försäljning. Kul att få prova, och hade den funnits här i Sverige hade jag gärna köpt ett par flaskor.

I all enkelhet serverades en nästan perfekt mogen Langres (den hade gärna fått vara lite mer krämig) och en ljuvlig Fourme d’Ambert, till vilka en god marmelad av fikon hörde. Till framför allt blåmögelosten, och särskilt om man tar lite av en sötaktig marmelad, är det sött vin som passar allra bäst.

Det serverades därför två söta viner, ovanliga sådana ska tilläggas. Det första var gyllene gult, visade en lätt mognad och bjöd på en stor, alldeles fenomenal doft som inte stod stora sauternesviner långt efter, om än alls. Detta vin, 1994 Nightingale från Beringer Vineyards, görs av botrytisangripen  Sauvignon Blanc och Sémillon precis enligt samma ”recept” som slotten i Bordeaux förlitar sig på, alltså med fatjäsning. Det uppför sig därför precis likadant. I doft såväl som smak slår en stor och inbjudande karaktär av solmogna och torkade aprikoser emot en, tonen av honung och karamell finns där, kanderade citronskal likaså, och smaken är intensivt söt men mot slutet nästan avklingande torr, med en fin textur och god syra. I denna tappning hade mognaden börjat visa sig, och slutet hade också en liten diskret beska. Ett absolut sensationellt vin, det bästa som görs i USA dessutom.

Den 1994 Cabernet Sauvignon Port som Beringer Vineyards också tillverkar för sin lokala marknad (med den etiketten får vinet inte säljas inom EU) bjöd också på en god upplevelse. Det var faktiskt rätt portvinslikt, med en saftig och söt fruktighet som gav vinet en fin rondör, och med tanniner som nu började klinga av. Rätt gott det med …