onsdag 20 juli 2011

Bortamatch den 19 juli

Spontankalas i all enkelhet är trevligt - tyvärr blir det alldeles för lite av den varan för min del, resor och jobb i stort sett varje dag sätter stopp för det. Jag hade därför ingen tanke på att det skulle bli en riktigt bra vinkväll, men så blev det i alla fall. Finmat skulle det dock inte bli, bara en helt vanlig grillad entrecôte med små kryddiga chorizos, späda lättkokta morötter med olivolja och citron och till det bara en lätt grönsallad. Det är härligt med vanlig mat - jag behövde verkligen landa mitt i vardagen efter alla stjärnkrogar och alla fantastiska "asiatiska" luncher i London (nu senast).

Vinerna kanske inte hörde till vardagen dock. Eller?

Det blev ett glas 2007 Savigny Premier Cru Les Peuillets från Domaine d'Ardhuy, ett modernt och för årgången sällsynt tätt vin (vinmakaren Carel var en av de sista att skörda, och var dessutom noggrann i sorteringsarbetet). Inte konstigt att vinet var så gott, så läckert mörkt körsbärsfruktigt, så drivet av sin terroir men med en djupare frukt och större kropp. Efter att ha varit lite tveksam till den här producenten, är jag nu - inte minst efter att ha besökt dem för två veckor sedan - mer förvissad om att de är på väg att nå en betydligt högre kvalitetsnivå än tidigare. Inte minst för deras vita viner, ska tilläggas.

Än mer imponerad blev jag faktiskt över att den här flaskan hade varit öppen över ett dygn. Det visade den inga negativa tecken på.

Därefter ytterligare en pinot, helt klart, och högst troligt från Oregon. Mörkt körsbärsfruktigt även den, men med en lite jordigare nyans snarare än kalkstenssyrlig - ett tecken som ofta för mig till Oregon, trots att aromprofileni just det här vinet var tämligen burgundisk. Även den här flaskan hade öppnats dagen innan, men mådde alldeles utmärkt. Underbart sötsylig rödfrukt, snygg stringens och elegant struktur. Vinet visade sig komma från Ken Wright Cellars, en av mina favoriter i Oregon, och var 2009 Pinot Noir Shea Vineyard.

Nästa vin var mitt, 2009 Pinot Noir Cargasacchi Vineyard från pinotspecialisten Siduri, som har sitt vineri i Santa Rosa i Sonoma. De har inga egna vingårdar, utan arrenderar lotter i flera av de allra bästa vingårdarna i Kalifornien, i just det här fallet köper de druvor från Cargasacchi Vineyard i den kalla dalgången Santa Rita Hills. Då den var nyöppnad var den först lite tjurig, med en mycket frisk syra som gav den silkeslent nästan körsbärs- och vildhallonsöta fruktkroppen en livfullstruktur. Ett litet uns av ek kryddade näsan och gav även smaken en liten bitter nyans, men med luft vädrades detta bort och kvar stor en förföriskt läckert vin. Det dröjde faktiskt inte så länge innan den här flaskan var tömd.

Dags att friska upp gommen med vitt, detta i form av 2008 Lauren Chardonnay från Aubert Wines, en av de allra bästa kaliforniska firmorna i disciplinen Chardonnay. Som vanligt svagt slöjigt - här filtreras inga viner - med en stor och svagt nötig doft med fint svalfruktiga toner av gråpäron och citrusskal, men också med en glimt av solen i form av passionsfrukt. En lätt kryddpepparkryddig ton från faten fanns i detta fortfarande unga vin, vars smak var fyllig och rik men också frisk och välbalanserad. I den soliga kvällsvärmen serverade jag vinet vid cirka 10-12 grader, vilket var klokt. Till en smakrikare maträtt skulle jag gärna sett vinet vid cirka 14 grader, men inte mer.

Att plocka Sine-Qua-Non blint på nästa vin var inte särskilt svårt, det är något speciellt med den kraft och koncentrerade frukt som de vita vinerna från Manfred Krankl har, i detta fall 2006 The Hoodoo Man, en cuvée av Roussanne, Chardonnay och Viognier. Trots kraften och den mogna frukten, upplevs vinet ändå fräscht, inte så att de bjuder på en frisk syra, mer att det är så rent och vansinnigt gott. Ordentlig luftning krävs dock för att vinerna från Sine-Qua-Non ska blomma ut - tack och lov hade den här flaskan öppnats dagen innan.
Sedan blev det rött igen, och även här tog jag producenten direkt - Sine-Qua-Non. Återigen, kraften och tätheten med den säregna kryddiga fattonen, den absolut rena och sötmogna frukten, silkigheten och texturen. Däremot tolkade jag den söta vildhallonfrukten och läckra lakritskryddan som att vinet var gjort av Grenache, men det var fel. Det fullkomligt lysande och vansinnigt goda vinet var 2005 Atlantis Fe2O3 Syrah, och nyupphällt som det var skulle de utvecklas mer och mer ju längre tiden gick (det sista glaset drack jag kvällen därpå, och då hade det blommat ut fullt - och var märkligt nog ännu mer vildhallonfruktigt då!).

Stöddig som jag är, åkte jag på en örfil med uppmaning till lärdom i nästa blindservering. Det vin som skänkts upp var mörkt, tätt och riktigt läckert. Jag tänkte märkligt nog direkt på en stor tät cuvée från Châteauneuf-du-Pape tack vare vinets söta, återigen hallonliknande fruktighet, men det hade också en speciell kryddighet. Jag gick helt fel på detta vin, verkligen helt fel, men jag tyckte faktiskt om det. Såklart var det ett vin som jag har klagat på under flera års tid, ett vin som överöses med lovord och skyhöga poäng, men som aldrig har landat i mitt hjärta. Jag har helt enkelt aldrig förstått storheten i det. Men så hade jag fram tills nu knappt druckit det vid mognad. Vinet visade sig vara 2001 Cabernet Sauvignon från Quilceda Creek i Washington State. Så typiskt, och jag som bara en halvtimma innan hade ondgjort mig på just det här vinhuset. Okej, med tio års mognad var vinet faktiskt rätt gott. Och det höll måttet även dagen efter. Fast helt ärligt (en dåres försvarstal?) slår det inte en riktigt bra cabernet från Napa Valley. Det bara är så ...

Ändå, tänk att jag aldrig lär mig att knipa käft!

13 kommentarer:

Anonym sa...

M.j!

Tycker du ofta har fel i det du skriver, om andra restauranger, stjärnor du tar fel på.
Sn viner blint verkar du inte vara någon större sheriff på,?
Om man jämför med Andreas Larson, t. ex
så är du ofta ute och cyklar, inte bara på årgång utan ofta på själva druvan och landet den är odlad i.
Var för ska man då läsa det du skriver när du inte verkar vara på mer än svag kronstam, Tasteline nivå, de kan iaf sina druvor..... Varför ska man köpa dina böcker när du själv knappt kan skilja på olik druvor blint?

Hälsningar (av en som har dina båda böcker om dryck) Johan T

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Johan T,

Tsck för att du tog dig tid att skriva, trots att du inte uppskattar det jag gör.

Blindprovning är en sak som flitigt diskuteras bland vinälskare och inom branschen. Om blindprovning kan man säga mycket, och lära sig mycket, och om du anser att det handlar om att "gissa rätt" förstår jag din kritik mot mig.
Att "gissa rätt" är dock inte huvudsaken med blindprovning (om du nu trodde det). Enda undantaget är om man vill gradera sig till 3-betyg inom Munskänkarna. Det är faktiskt ett av de verkligt få prov man gör, där "rättgissning" är av största vikt. I övrigt handlar det om att fördomsfritt prova vinet, utan vetskap om vad det är. Det gäller hela vägen upp till examen som Master of Wine och på internationella sommeliertävlingar.

Jag vet inte om du känner Andreas Larsson (troligen inte), men om du gör det borde du också känna till att,

1) han är en av de främsta blindprovarna över huvudtaget,

och 2) att han själv alltid säger att "en felgissning säger mer om vinet, än om provaren". Vilket i klartext betyder att ett vin inte alltid behöver uppföra sig som den typ vin det de facto är.

Blindprovning är bara en liten del av vinkunskapen, och jag har aldrig stuckit under stol med att det är svårt. Med över två decennier i branschen, vet jag att de allra flesta håller med mig om detta, det tror jag nog att du gör själv.
Det gäller också riktigt högt skattade internationella vinskribenter och toppsommelier - jag har provat vin med de flesta av dem.

Normalt sett går jag inte så vansinnigt fel på typ av vin eller ursprung, men det klart att det händer, och när det händer blir jag varken ledsen, nerslagen eller generad.
Det finns det alldeles för många viner som till synes är väsentligt olika varandra (land, distrikt, druva), men som i glasen ligger förvånansvärt nära varandra.

Jag har gjort en hel del intressanta experiment, då vi som provare har blivit störda av färgsättning i rummet, på glasen, bilder på väggarna, eller bara "lurats" in i ett fack (druva, ursprung) genom ord som har planterats i oss före eller under provningen. Det visar tydligt att blindprovning är mycket svårare än man egentligen tror.

Du får gärna jämföra mig med Tasteline och Bengt-Göran Kronstam, men om du vore påläst skulle du säkert också veta hur de provar. Eller hur? Öppet alltså. Du får gärna leva i tron att de "kan sina druvor, och jag inte kan mina". Det känns mest som en onödigt fånig kommentar från dig, tycker jag.

Och hur viktigt är det med blindprovning? Dricker folk i största allmänhet sina viner blint? Eller vet de vad de har i glasen?

Skillnaden, antar jag, mellan dig och mig, är att jag sedan länge har sänkt garden och inte lägger särskilt mycket prestige i ämnet vinprovning. Det finns långt mycket viktigare saker med vin än att spänna musklerna vem som är bäst eller sämst blindprovare. Därför reser jag flera månader om året i vinregioner, för att ta reda på bakgrunden - den är för mig viktigare.

Alla mina fel tar jag på mig,jag antar att du syftar på The Sportsman (som när jag frågade dem själva, inte ens nämnde sin stjärna) svårare än så är det inte. Vad du menar med "ofta har fel", förstår jag därför inte.

Här, på min privata blogg, skriver jag om min fritid (aldrig om jobbrelaterade provningar)och bara rätt ur huvudet, hjärtat och närminnet - det är en helt annan sak än att skriva professionellt. Då lägger jag mer tid på research än den de allra flesta skribenter.

Och om du nu är så noga med att allt ska vara rätt, är det väl ändå inte två böcker jag har skrivit. Det är ett tvåsiffrigt antal.

Slutligen, ingen behöver läsa det jag skriver. Finner du det vara fel och ointressant, finner du mig vara en dålig provare och skribent, så är det inget jag är särskilt störd över. Det står dig ju helt fritt att läsa, eller inte.

Michel

Björn sa...

Michel,

Den stora behållningen med din blogg (förutom riktigt vassa recensioner av restauranger) är din avsaknad av prestige (i positiv bemärkelse) vad gäller blindprovning. Att öppet medge felsteg skänker endast större trovärdighet. Så skål för en blogg som jag hoppas kommer att drivas länge i samma positiva anda.

Vinös sa...

Johan T, om du stör dig på Michels blogg så borde du läsa det här: http://www.drvino.com/2009/10/02/blind-tasting-bordeaux-2005-robert-parker/
Det handlar om världens främste vinrecensent som på en blindprovning bommar samtliga viner trots att Bordeaux är ett av hans mest provade områden och han druckit samtliga viner tidigare. Dessutom valde han Le Gay som kvällens favoritvin trots att det är det vin som fått lägst poäng av honom tidigare (och trots att det fanns 100-poängare med i uppställningen!). Han blandar även ihop västra och östra stranden och gör en del andra rätt anmärkningsvärda missar. Så det här med blindprovning är rätt svårt...

Tack för en bra blogg Michel!

Vinös sa...

Och en sak till: Det är faktiskt intressantare att läsa om hur någon analyserat ett vin men kommit fram till fel slutsats än att bara läsa ett konstaterande om att någon gissat rätt!

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Björn och Vinös,

Tack för både goda ord och förståelse.

Min blogg är för mig en kul grej - jag håller inte på med Twitter, Facebook och intenet-chattande - det här är miott sätt att "tala om vem jag är, vad jag gör och vad jag brinner för".

Jag har levt med vin så länge jag har varit "vuxen" (om man nu blir det), och har provat vin med nästan alla de stora. Jag har ingen lust att hänga ut dem, däremot skäms jag inte sekund över att hänga ut mig själv. Syftet med mina blindprovningsbeskrivningar är just att visa hur svårt det är med blindprovning. Ofta kommer jag rätt nära sanningen, ibland även mitt på - men ibland blir det något alldeles galet fel.
Just det är charmen med blindprovning.

Prestigen tappade jag nog bort bland alla rabbelkunskaper jag en gång fann vara viktiga att ha i huvudet. Idag har jag allt i datorn. Har kommit på att den fungerar bättre som lagringsplats för fakta.

Min blogg lever så länge jag får vara glad och vid hälsa. Det är ett sätt att kommunicera med alla hundratals kamrater och kolleger om vad jag pysslar med.

I helgen blir det blindprovning igen. Ska bli intressant att se om jag lyckas reta gallfeber på Johan T igen.

Skål!

Ch sa...

Hej Michel,

Jag blir faktiskt lite ledsen när jag läser den typ av kommentar som "Johan T" lämnade.

Jag följer samtliga vinbloggar som skrivs på svenska i både Flipboard på iPad och i Google Reader. Varje gång någon skriver något så läser jag. Detta har jag gjort i snart fyra år.

Min åsikt är kristallklar: Av de som idag bloggar regelbundet är dina bloggar (Café Rotsunda inräknad) tillsammans med "Finare Vinare" de objektivt bästa och mest seriösa som finns i Sverige. (sett till innehåll, språklig kvalitet, research och formell vinkunskap)

Du tar otroligt seriöst på din roll och du skriver prestigelöst och på ett lättförståeligt sätt. Dessutom tycker jag personligen att du ofta har helt rätt i dina bedömningar.

Jag hoppas att jag kommer att få fortsätta läsa texter av dig under lång tid framöver!

(Och ja, jag har också läst båda dina böcker - den som handlar om kombination av mat och vin är den bästa jag hittat på området.)

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Hej Ch,

Tack för uppmuntrande ord. Såklart värmer det mig varje gång jag får positiv feedback, det gör ju både jobbet och livet lite lättare!

Samtidigt tag jag alltid åt mig av kritik i syfte att bli bättre. Sedan kan man kanske ifrågasätta "kvaliteten" och objektiviteten på kritiken. Men, jag lyssnar och försöker lära.

För mig är det viktigaste att arbeta för dem som uppskattar det jag gör - och de är tusentals och åter tusentals. Gnällspikar finns det såklart också, inte så många dock, och dem ska man inte bry sig allt för mycket om.

Vad mitt bloggande anbelangar, fortsätter jag på utstakat spår. Det är ju min grej liksom...

Lenny sa...

Opinions are like assholes, everyone has got one.
Som vanligt briljant skrivit.
Och när Anders W är i blöjträsket har du ju ingen konkurrent.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Lenny,

Tack för sköna ord, kan inte låte bli att skratta mig varm när du beskriver Wennerstrands "time-out".

Själv är jag i den positionen av min "lille" är med på många övningar och bidrar med sin absoluta passion för mat och dryck. Det är härligt ...

Jag pinnar på, men jag (liksom du) saknar Wennerstrand. Han är briljant ... bäst i test helt enkelt.

johan p sa...

Michel,

Jag tycker absolut inte att du ska "lära dig att knipa käft". Det är fantastiskt underhållande att läsa om dina hedonistiska äventyr och det vill jag absolut fortsätta med.

Enda problemet som jag ser det är att texterna skapar ett svårt sug efter viner som jag så sällan har råd eller möjlighet att lägga vantarna på.

Thx & keep it up!

Winepunker sa...

Det finns många som skriver 'bra' (du, F&V & Vinös), några som skriver 'anständigt' (Niklas J., Franko, Johan P., jag själv & några till) men det finns bara en kung, AW regerar om han kan ta sig ur småbarnsfällan innan någon tar tronen från honom...

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Punkarn,

Jag tycker nog att du undervärderar din egen position. Jag håller dig definitivt i topp .- inte minst för dina djupa kunskaper, din integritet och ditt lediga sätt att skriva på, och där hör du hemma tillsammans med Niklas J och tillfälligt pappalediga Wennerstrand.

Skål!