Bouchon och Bottega den 17 augusti

Efter gårdagens alla fantastiska grönsaker behövdes kött och mer rejäl mat. Befinner man sig i världens kanske bästa restaurangstad – Yountville i Napa Valley – måste man minst en gång gå till det allra bästa brasseriet, det enstjärniga Bouchon. Det ägs av Thomas Keller som blivit ett världsnamn genom sina två trestjärniga krogar French Laundry i Yountville och Per Se i New York.

Här äter man gott, typiskt fransk-amerikansk brasseriemat allra helst, och såklart finns det också ostron en masse och skaldjursplatåer. Vi körde ett dussin ostron av fyra sorter, serverad med en hemlagad ketchup med lite sting, en vinäger med schalottenlök och lite välbakat bröd. Till det blev det ett glas 2005 Rosé Brut från bubbelspecialisten Schramsberg som rent fysiskt ligger i Calistoga i norra Napa Valley, men som hämtar sina druvor (Chardonnay och Pinot Noir) från betydligt svalare Carneros i den södra delen av dalgången. Just det här är kanske firmans svagaste kort just eftersom det bjuder på en lite ”sötare” och mer publik, nästan jordgubbsaktig fruktighet. Syran är dock frisk, helt naturlig och stram, och eftersmaken torr. Även om det här är gott, hade jag helst valt ett annat vin från Schramsberg om det hade funnits på glas. Det skulle ju inte bli någon längre sittning här. Champagne, som det fanns flera helt okej typer av på glas, i all ära – men när jag är Kalifornien dricker jag helst amerikanskt.

Middagen intogs dock på förhållandevis nyöppnade Bottega ett stenkast därifrån (närheten till allt gott och kul är just finessen med den långsmala toppenstaden Yountville) som ägs och drivs av den framgångsrika kocken Michael Chiarello. Stället är rätt stort, med både bar och matsalt och ganska stor uteplats, men det är varmt ombonat och trevlig bemannat (sånär som på sommelieren som såg ut att ogilla både vin och gäster). Maten är utsökt och rejäl, smakrik och god men inte exceptionell, men det är just enkelheten och de rena smakerna som är ställets fördel. Temat är italienskt, med ett antal antipasto, några pastor, varmrätter och dessert. Vinlistan är medelstor, och med tanke på adressen inte särskilt upphetsande (i alla fall inte om man är vinnörd, och insatt i dalgångens enorma utbud).

Efter mycket om och men, och dividerande om vinplaneringen, stannade vi vid en enda flaska! Ja, det fick bli så. Men vinet vi valde var strålande gott, dessutom passande till allt som vi åt. Som förrätter blev det Egg & Bacon, en långkokt lättrökt fläsksida som hade grillats i ugnen och serverades med ett pocherat och sedan panerat och friterat ägg, samt en tjock tillagad skiva av de kaliforniska solmognad tomaterna som är ”to die for” som toppades med lök. Både snyggt och riktigt gott. Det blev också friterad bläckfisk från Monterey som serverades med grillad citron (den får då en lite sötare, och något mer avrundad smak) och en lite kryddpikant svart aïoli. Även det var gott, om än kanske inte så uppseendeväckande.

Vinet ja, det blev en 2006 Pinot Noir Hirsch Vineyard från kalla Sonoma Coast och den med varsam hand skickliga vinmakare Ehren Jordan och hans firma Failla. Han gör alltid lite elegantare och "lättfotade" viner, naturligt och friskt syrlig med en delikat ljus rödfruktighet, silkiga tanniner och försiktig anlagd ek. Det var utmärkt till både förrätterna och pastan.
Min varmrätt bestod av en vedgrillad vaktel med en smakrik korv av fläskkött och oliver, serverad på en bädd av bräserade romanobönor och skivad potatis som var något kryddiga, och en smakrik rödvinsfond. Det fick bli samma vin till, som tack vare fruktens fina sötma och de polerade tanniner rent strukturellt var perfekt, men som kanske var i lättaste laget.
Med tanke på att kvällen skulle bli lugn och avslappnade, utan vare vin- eller matmässiga utsvävningar, lyckades vi faktiskt ganska bra. Bottega är en mycket trevlig krog, helt avslappnad utan någon särskilt klädkod, precis vad man behöver när man är på resande fot utan fingarderoben med sig. Här äter man rejält och mycket gott (förrätt och varmrätt räcker, men pastan är ju så god), och hit går jag gärna tillbaka. För matens skull, snarare än vinets.

En positiv sak med Kalifornien är att i regel alltid får ta med sig egna viner mot en viss korkavgift på 10-25 dollar beroende på restaurang – det är en möjlighet jag tycker man ska utnyttja!