tisdag 18 augusti 2009

Bouchon och Bottega den 17 augusti


Efter gårdagens alla fantastiska grönsaker behövdes kött och mer rejäl mat. Befinner man sig i världens kanske bästa restaurangstad – Yountville i Napa Valley – måste man minst en gång gå till det allra bästa brasseriet, det enstjärniga Bouchon. Det ägs av Thomas Keller som blivit ett världsnamn genom sina två trestjärniga krogar French Laundry i Yountville och Per Se i New York.

Här äter man gott, typiskt fransk-amerikansk brasseriemat allra helst, och såklart finns det också ostron en masse och skaldjursplatåer. Vi körde ett dussin ostron av fyra sorter, serverad med en hemlagad ketchup med lite sting, en vinäger med schalottenlök och lite välbakat bröd. Till det blev det ett glas 2005 Rosé Brut från bubbelspecialisten Schramsberg som rent fysiskt ligger i Calistoga i norra Napa Valley, men som hämtar sina druvor (Chardonnay och Pinot Noir) från betydligt svalare Carneros i den södra delen av dalgången. Just det här är kanske firmans svagaste kort just eftersom det bjuder på en lite ”sötare” och mer publik, nästan jordgubbsaktig fruktighet. Syran är dock frisk, helt naturlig och stram, och eftersmaken torr. Även om det här är gott, hade jag helst valt ett annat vin från Schramsberg om det hade funnits på glas. Det skulle ju inte bli någon längre sittning här. Champagne, som det fanns flera helt okej typer av på glas, i all ära – men när jag är Kalifornien dricker jag helst amerikanskt.

Middagen intogs dock på förhållandevis nyöppnade Bottega ett stenkast därifrån (närheten till allt gott och kul är just finessen med den långsmala toppenstaden Yountville) som ägs och drivs av den framgångsrika kocken Michael Chiarello. Stället är rätt stort, med både bar och matsalt och ganska stor uteplats, men det är varmt ombonat och trevlig bemannat (sånär som på sommelieren som såg ut att ogilla både vin och gäster). Maten är utsökt och rejäl, smakrik och god men inte exceptionell, men det är just enkelheten och de rena smakerna som är ställets fördel. Temat är italienskt, med ett antal antipasto, några pastor, varmrätter och dessert. Vinlistan är medelstor, och med tanke på adressen inte särskilt upphetsande (i alla fall inte om man är vinnörd, och insatt i dalgångens enorma utbud).

Efter mycket om och men, och dividerande om vinplaneringen, stannade vi vid en enda flaska! Ja, det fick bli så. Men vinet vi valde var strålande gott, dessutom passande till allt som vi åt. Som förrätter blev det Egg & Bacon, en långkokt lättrökt fläsksida som hade grillats i ugnen och serverades med ett pocherat och sedan panerat och friterat ägg, samt en tjock tillagad skiva av de kaliforniska solmognad tomaterna som är ”to die for” som toppades med lök. Både snyggt och riktigt gott. Det blev också friterad bläckfisk från Monterey som serverades med grillad citron (den får då en lite sötare, och något mer avrundad smak) och en lite kryddpikant svart aïoli. Även det var gott, om än kanske inte så uppseendeväckande.

Vinet ja, det blev en 2006 Pinot Noir Hirsch Vineyard från kalla Sonoma Coast och den med varsam hand skickliga vinmakare Ehren Jordan och hans firma Failla. Han gör alltid lite elegantare och "lättfotade" viner, naturligt och friskt syrlig med en delikat ljus rödfruktighet, silkiga tanniner och försiktig anlagd ek. Det var utmärkt till både förrätterna och pastan.
Min varmrätt bestod av en vedgrillad vaktel med en smakrik korv av fläskkött och oliver, serverad på en bädd av bräserade romanobönor och skivad potatis som var något kryddiga, och en smakrik rödvinsfond. Det fick bli samma vin till, som tack vare fruktens fina sötma och de polerade tanniner rent strukturellt var perfekt, men som kanske var i lättaste laget.
Med tanke på att kvällen skulle bli lugn och avslappnade, utan vare vin- eller matmässiga utsvävningar, lyckades vi faktiskt ganska bra. Bottega är en mycket trevlig krog, helt avslappnad utan någon särskilt klädkod, precis vad man behöver när man är på resande fot utan fingarderoben med sig. Här äter man rejält och mycket gott (förrätt och varmrätt räcker, men pastan är ju så god), och hit går jag gärna tillbaka. För matens skull, snarare än vinets.

En positiv sak med Kalifornien är att i regel alltid får ta med sig egna viner mot en viss korkavgift på 10-25 dollar beroende på restaurang – det är en möjlighet jag tycker man ska utnyttja!

3 kommentarer:

Per sa...

Kul, har sett Michael Chiarello på Top Chef Masters nyligen. Spännande att läsa om hans krog, han verkade väldigt sympatiskt.
BYO är en grym möjlighet, önskade att vi hade samma i Sverige. Men det kommer väl aldrig hända med vår arkaiska alkoholpolitik :(

Så har jag en fråga också. Vet inte om jag ska ta det här eller via mail, men eftersom du granskar kommentarerna innan publicering kan jag lika gärna ta den här. Har ställt den på annat håll också, men med tanke på att du har grym koll på just staterna så tar jag den här också.

Hur får man på lagligt vis hem vin köpt från producent i USA till Sverige om man inte kan hämta vinerna själv/eller via bulvan? Så som jag förstått det är det inte möjligt som privatperson utan det måste till importtillstånd osv.

Café Rotsunda sa...

Per,

BYO är en fantastisk idé som om den infördes i Sverige på sikt skulle ge restaurangerna ännu fler livsnjutande kunder. Jag har inget emot att betala korkavgift på 100-200 kronor, eller till och med lite mer - som gammal krögare förstår jag ju att vinföräljningen är mycket viktig för krogens överlevnad.

Angående hemtransport av viner är det ett gissel. Visst kan man skicka små försändelser (6-12 flaskor) med budfirma, men lättast är då att skicka allt vin till en adress i ett lite friare land än Sverige (då kan man skicka lådvis), till exempel Danmark. Därifrån är det ju plättlätt att få hem vinerna. Jag har också förr skickat direkt till min adress i Sverige, men det finns alltid en risk att det fastnar i tullen.
Har man kontakter med personer/företag som importerar annat från USA, går det ju att smyga ner lådor i deras containrar. I stort sett problemfritt ... om du känner personerna väl.
Ett tredje alternativ, som jag utnyttjar till fullo, är att helt enkelt checka in en låda på flyget (det finns särskilda transportlådor). För mig fungerar det eftersom jag får ta med mig extra bagage.

Per sa...

Verkligen, en hundring eller två skulle det verkligen vara värt. Tror inte många skulle slita med en BiB och dynga ner sig (dock ska man aldrig underskatta Svensson), så kvalitén på drickandet skulle öka. Dock tjänar väl de flesta restauranger stora pengar på just alkoholen så det är väl inte säkert att alla skulle gå med på det. Funkar ju iofs på vissa ställen i Sthlm om man har kontakter, men man vill ju ogärna smyga in flaskor.

Ah, då ska jag nog försöka ta det via danmark, skönt. Känns lite riskabelt att skicka direkt hem, även om det bara handlar om 9 flaskor + 1 mag. Fick en låda om 3 skickat till mig i våras utan problem, men som sagt, skulle det fastna i tullen och nån tjänsteman står och häller ut/i sig vin som görs hela 23 lådor av (i ett av fallen) skulle jag gråta blod.

Divine tar in samma vin (Lillian, Manfreds f.d. assistents vin) men jag känner inte Gunnar så väl att jag kan fråga där, har bara pratat mail-ledes.

Men om man får skicka till Danmark ska jag nog kunna lösa det hela. Stort tack för råden!