Bon Vivant den 14 mars

Förr i tiden var nog Finlandsbåtarna enbart flytande nattklubbar där alkoholen flödade och varukorgarna fylldes med billig taxfreesprit. Idag är läget helt annorlunda, och det finns gott om glädjeämnen i både butikerna och restaurangerna. Ett av dessa är den gemytliga vinbaren, vinbutiken och restaurangen Bon Vivant på Silja Symphony. Här finns ett spännande urval av viner av medelgod till mycket hög kvalitet som komplement till den större och bredare vin- och spritlistan i den stora taxfreebutiken en trappa ner. Vinbaren är det perfekta vattenhålet för den finsmakande resenären som inte uppskattar nattklubbarnas dunkande och drinkromantik.
Aperitif blev 1998 La Grande Dame från Veuve Clicquot, en idag begynnande mogen champagne i torr och frisk stil med bredd, något brödiga jästaromer, toner av citroncest och vinteräpplen. Ambitionen i den lilla restaurangen (ett 30-tal platser) är hög och maten är vällagad och oftast mycket bra. Den här gången tog jag Season Menu, som inleddes med en finstämd, slät tomatsoppa med en försiktig sötma, en krämig auberginekaviar och en pesto av koriander – som tack och lov bara var försiktigt korianderkryddig. Till denna blev en riktigt torr, men ändå avrundad och lite fet Fino Quinta från Osborne alldeles utmärkt. Alla borde dricka torr sherry!

Därefter följde en terrin på anklever, serverad på en tunn skiva rostat kryddbröd med en aning sötaktig kräm på fikon. Gott, men vare sig elegant eller märkvärdigt. Vinet, en 2004 Châteauenauf-du-Pape Blanc (50% Grenache Blanc, 25% Marsanne och resten framför allt Bouboulenc) från konsulten Xavier Vignon var fantastiskt gott, men passade egentligen bättre till den följande rätten. Vinet har en tydlig ton av gula stenfrukter och feta citronskal, en god kropp och stor intensitet - alldeles förträffligt och försvinnande gott - med en förhållandevis god syra och även en delikat mineralton. Men till anklevern provade jag istället en ljuvlig Riesling med en försiktig sötma och fräsch syra, 2006 Riesling "R" Menzinger Helenberg från den riktigt bra firman Emerich-Schönleber i Nahe. Det blev perfekt!

Det vita vinet från Xavier Vignon kompletterades med 2004 Hermitage Blanche från Jean-Louis Chave Selection (inte att förväxla med "äkta vara" från Jean-Louis Chave). Initialt var vinet knutet och tämligen fatmarkerat, men med luft (vi bad få vinet dekanterat redan innan vi började middagen) växte vinets feta gula frukt fram och blev till sist mycket trevligt, om än inte stort. Och definitivt inte som Hermitage Blanc från Jean-Louis Chave. Detta vin avnjöts till en perfekt tillagad rödtunga som serverades med en traditionell löjromssås (gräddig vitvinssås) och en lite väl överdriven dos av purjolök. Den senare skulle ha tillagats på annat sätt - den blev helt enkel för dominant och dessutom trådig och svårtuggad. Men rödtungan var bra, och smakerna satt väl tillsammans med de två rhônevinerna.

Kötträtten blev ett ljuvligt långlagad lammlägg med mandelpotatispuré och vita bönor, en för mig given och smakrik favorit. Här blev det ett antal viner - mest på kul. Det allra bästa av dem var 2004 Sammarco från toppfirman Castello di Rampolla i Panzano i Chianti. Det här är en fint strukturerad och föredömligt mineraldriven cuvée av framför allt Cabernet Sauvignon med läckra rosen- och körsbärsaromatiska inslag av Sangiovese - och i denna årgång för första gången med en skvätt Merlot. Strålande bra vin! Detta fick jämföras med ett nästan lika bra och intressant vin, även det från magra stenjordar som gav sin prägel på doften och smaken, 2006 Quinta do Vale Meão från Duoro i Portugal. Detta görs av cirka 60% Touriga Nacional, 20% Touriga Franca och resten av andra "portvinsdruvor". Båda dessa viner vann på luftning, och passade alldeles perfekt till lammet.
Ost hoppades över, men däremot serverades dessert, en sötfrisk körsbärssorbet med vit chokladmousse och lite ingefärssirap. Här fick det bli ett spännande sött vitt vin från Italien, 2005 Curina Passito Verdicchio dei Castelli di Jesi från Barone Pizzini i Marche. Det här vinet är sent skördat, då druvorna har torkad ihop redan på vinrankorna tack vare vinden curina som drar genom vingårdarna. Musten jäses delvis i små ekfat, delvis i amforor på antikt sätt, och det är friskt och sötfruktigt, och mycket elegant.

I vinbaren blev sedan genomgång av ett stort antal goda viner, som den friskt och mycket rent fruktiga 2007 Grüner-Veltliner Gaisberg från Birgit Eichinger i Kamptal, Österrike och den strålande men idag något knutna 2001 Grans Muralles från Torres. För bara ett år sedan stod vinet i full öppen blomning, och var då ett av landets bästa viner i omfattande jämförande provningar, och först med ordentlig luftning växte vinets frukt och elegans åter fram. Såklart var jag tvungen att åter prova ett av de allra finaste vinerna från Montsant som omger Priorat i Katalonien, 2005 Venus la Universal från firman med samma namn. Det här är ett strikt terroirdrivet vin av lika delar Cariñena (från 70 år gamla stockar) och Syrah, gjord av den genomtrevliga och skickliga Sara Pérez. Jag är mäkta förtjust i detta kraftiga men eleganta vin.

Det blev också två pinotviner, den intensivt solmoget men ändå stilfulla 2005 Lands Edge Pinot Noir från firman Hartford Court och en sval vingård i Sonoma Coast, Kalifornien, samt en alldeles makalöst god, stramt kalkstensmineralig och frisk men också förföriskt pinotfruktig 2004 Corton Grand Cru Clos de Roi från den allt bättre firman Domaine de la Vougeraie. Ett bevis på att årgång 2004 kan vara riktigt spännande och bra i Bourgogne.

I Bon Vivant serveras fram till slutet av maj (tror jag) den spännande Meny Signature, sex rätter som är skapade utifrån sex intressanta spanska viner. Helt klart värt att prova. En av mina favoriter i denna meny är den lättrökta torsken med sojasmör, till vilken ett mycket torrt och diskret blommigt och aromatiskt vin av Moscatel Alejandria serveras - 2007 Botani från Jorge Ordonez i distriktet Sierras de Malaga. En annan är den märkliga kombinationen av stekt marulk med en sötkryddhet sås av spansp paprika och chorizo, till vilken det kompakta och påtagligt fatrökiga röda vinet 2006 Clio från El Nido i Jumilla serveras. Det görs av 70% Monastrell och resten Cabernet Sauvignon, och har uppfostrats i två år helt nya fat. Vinet är i sig lite väl mycket och lite väl fatigt, men till maten (inte minst tack vare chorizon) sitter det perfekt. Här har sommelierer Erki Rintala och Carolin Gullström gjort ett utmärkt jobb - precis som vanligt.