Sexton mat- och vinintresserade, fem viner, en stor
råvarubuffé och ett stort kök till förfogande. Återigen dags för den populära
leken cookalong, som vanligt på trevliga Restaurangakademien intill Globen. Efter
en tre timmars "grundkurs" i smaksinne, känselsinne och doftsinne och
hur man baserat på dessa kan skapa balanserade möten mellan mat och dryck,
delades gänget in i fem grupper. Varje grupp får varsitt vin och ska sedan
utifrån dem - helt utan recept ska tilläggas - skapa en maträtt som matchar
vinets fyllighet, sötma, syra, strävhet och dess aromer. Hur kul som helst.
Vinlistan kan i mångt och mycket se likadan ut från gång
till gång, detta för att underlätta för min planering. Således en kompis från
tidigare i den utomordentligt lättdruckna och mineraliskt stringenta 2010 Chablis Premier Cru La Singulière
från flera vingårdar av status premier
cru som ägs av medlemmarna i det stora men högt kvalitetssiktande
kooperativet La Chablisienne. Det är ett stilfullt vin, inte minst i den
fina årgången 2010, med en försiktig men ändå inte blyg fruktighet, svag citrus
och diskret äppel- och mandelton men framför allt med en uttalad nyans av
mineral och den jord som är sprungen ur fossilerade bläckfiskar, skaldjur och
molusker. Ostron ska för övrigt vara helt pinfärska eller cirka 150 miljoner
gamla i form av den jord som ligger under markytan i Chablis.
Som vanligt tingade chablisgruppen det stora tråget med
ostron och gjorde av dem en liten och till vinet fantastiskt passande rätt. Finhackad
schalottenlök och champinjoner sauterades i smör och kokades in i chablisvin,
ostronfond och lite grädde till en välsmakande sås. Ingen sälta behövdes
(eftersom ostronspadet är salt), däremot tillsattes lite citronsaft i tillägg
till vinets syra. Ostronen pocherades hastigt (fem sekunder) i lite vitt vin
och lades tillbaka i den skålade delen av ostronskalet, toppades med såsen och
gratinerades hastigt i het ugn. Till detta en liten tartar av hälleflundra som
smaksatts med salt och pressad citron, i all enkelhet. Allra bäst blev denna
tartar om man, som jag gjorde, tog lite av den goda ostronsåsen till.
Kombinationen mellan vinet och ostronet var helt perfekt avseende
smakintensitet och syra- och sältabalans. Dessutom speglade ostronsåsen vinets
mineraliska karaktär.
Kombination två blev tyvärr inte riktigt lika lyckad,
detta eftersom vinets sötma var lite för hög för matens, något som gjorde att
vinet kom att smaka lite för sött och fruktigt i slutändan. Rätten hade dock
byggts utifrån vinets sötma, men den kräm av ljusa rotsaker och äpple (kokta i
grädde och mixade för att sedan passeras till en helt slät kräm) nådde inte upp
till vinets sötma. Till krämen hörde en pankopanerad hälleflundra, friterad
svagt gyllene till perfektion, och serverad med smörstekt svamp och en lätt
syrlig balsamicoreduktion. En verkligt god rätt, men inte helt optimal till
vinet.
I glaset hade vi fått ett vin från Weingut Dr Loosen i
Mosel, 2012 Erdener Treppche0n Riesling
Kabinett, lätt till sin kropp, låg i alkoholen, uppfriskande fräscht med en
livlig syra och nästan saltaktigt kittlande mineralitet, en ljuvlig frukt med
drag åt persika, lime och söt citrus och med en sötma som egentligen är
påtaglig - särskilt i början av smaken - men på ett fint sätt balanseras av
syran och mineraliteten. Det är nästan så att eftersmaken är helt torr, men det
charmerande första intrycket av sötma är ändå det som består.
Jag hade nog
hellre sett att gruppen hade använt sig av de sötare råvaror, exempelvis lite tropiska
frukter, som låg på buffén. Då hade balansen med vinets sötma blivit mer
perfekt.
Sedan blev det både mer perfekt och desto mer intressant.
En av matlagarna i det tredje laget tyckte nämligen inte alls om sitt vin och
ytterligare en av dem var rätt tveksam. Att utifrån det skapa en matchande
maträtt är inte helt lätt. Men, det måste jag ändå lyfta fram och fick medhåll
av samtliga runt bordet och även de två kritiska i den här guppen, resultatet
blev en absolut fullträff!
Vinet ifråga var
en 2010 Edna Valley Chardonnay från Stephen
Ross Vineyards. Det kommer från en förhållandevis sval dalgång intill Paso
Robles, central belägen mellan Los Angeles i söder och San Francisco i norr.
Tack vare det svala läget har vinet en god syra, men den kaliforniska solen har
också gett vinet en rik fruktighet, nästan honungsliknande med en viss sötma,
och på typiskt kaliforniskt manér fanns här också en lätt rostad fatnyans. Det
var just den rika frukten och faten som skapade en viss tveksamhet till vinet.
Så hur "räddar" man då en sån här situation,
som lätt kan uppkomma om man köper vin på rekommendation men sedan själv inte
blir förtjust i vinet? Enkelt, man skapar helt enkelt en maträtt som balanserar
vinet, tonar ner det man inte uppskattar och lyfter fram det man söker. I det
här fallet blev målet att tona ner fruktsötman och eken och lyfta fram vinets
elegans. Detta kunde uppnås genom att använda sig av ett något sötaktig
tillbehör (som tonar ner upplevelsen av vinets sötma och lyfter fram
fräschören) och låter en rostad ton i maten spegla och därmed tona ner fatets
rostade karaktär i vinet.
Sötman kom från
fint skurna rotsaker (olika typer av morötter, lite selleri och palsternacka)
som råstektes i smör, sedan tillsattes brunoise
av rökt sidfläsk som fick spegla fatrostningen. Lite vitt vin kokade sedan in i
detta för att tillföra en liten syra och saftighet. Till detta sedan blandad
svamp som smörstektes och hastigt kokades in med lite vitt vin och grädde, det
senare för att tillföra en krämig textur som fick trolla bort fatbeskan i
vinet.
Tillbehören fick
sällskap av majskycklingbröst som formats till rullader (invirade i plastfilm
och hastigt ångkokta för att fixera formen till en jämn rulle) och sedan stekts
till perfektion i rikligt med olja och smör tillsammans med ett par
vitlöksklyftor och salviakvistar (för doftens skull) under ständig ösning i
pannan (för att förhöja doft och smak och bevara saftigheten).
Ingen av grupperna tyckte att maten den här dagen var svårlagad.
Tvärtom tyckte alla att det var oväntat enkel mat som lagades. Enkelhet blir
oftast bäst, särskilt när det handlar om smaker. Grupp fyra hade nog den
lättaste maträtten av alla. En tjock filé av hälleflundra skars i fina
centimetertjocka skivor och lades i en saltlake för att rimmas (misstaget här
var att rimma dem lite för länge, en kvart hade varit perfekt medan den
halvtimma de fick gav fisken en lite för tydlig sälta) innan de stektes hastigt
i smör. Lite vitpeppar och färskpressad citron, inget mer än så.
Fisken lades på en bädd av brysselkål och savoykål som
hade smörsauterats och hastigt kokats in i lite vitt vin. För än bättre
smakbalans, hade det varit gott att sautera med lite fint skuren schalottenlök
och även fint rökt sidfläsk i brunoise,
eller varför inte fint plockad confit av anka? Såsen därtill var en helt vanlig
och inte alltför kraftigt inkokt rödvinssås kokt av kycklingfond som hade
smakats av med lite tranbär för att spegla vinets fina rödfrukt. Det blev
lyckat.
I glaset hade vi fått en elegant balanserad, frisk
rödfruktig och inte särskilt sträv 2008
Vosne-Romanée från Domaine Jean Grivot, en riktigt bra
familjefirma i denna fina vinby i Côte de Nuits. Det är i nuläget inte ett direkt
imponerande vin, förvisso en aning knutet av årgången, men det är elegant och
riktigt trevligt att dricka. Serverat vid cirka 16 grader i ett glas med stor
kupa är det väldigt gott.
Sånär som på den
lite för tydliga sältan i fisken, som skar sig en aning med vinets fina
mineralitet, var kombinationen riktigt lyckad när det kom till matchningen av
fyllighet, syra och fruktighet. Bourgogneviner och råvaror från jorden
(rotsaker, svamp) eller exempelvis kål i olika former, brukar vara en riktigt
fin kombination.
Sist men inte minst, ett mörkt bärfruktigt, ungt och lite
peppar- och lakritskryddigt vin från Domaine Alain Graillot i den norra
delen av Rhônedalen, 2011
Crozes-Hermitage. Det här vinet var påtagligt kraftigare till doften, en hel
del fylligare till smaken och mer stramt strukturerat än vinet från Bourgogne. Årgången
är riktigt bra, inte lika distinkt och kryddig som 2010, men tacksamt en aning
mer tillgängligt redan nu som ungt. Med luft i glasen blommade det ut och blev
riktigt trevligt. Kanske rent av mångas favorit.
Den svenska hängmörade biffraden kneps av den här guppen,
som putsade den och brynte den långa biffilén runt om och lade den på ett bleck
med örtkryddor och den brynta fettkappan ovanpå (för doften och smakens skull
och för att bevara saftigheten i köttet). Köttet stektes sedan i 90-gradig ugn
till en innertemperatur kring 55 grader och blev på så sätt perfekt rosarött
från kant till kant.
Hade man velat
spegla vinets smaker och dofter precis, hade man kunnat koka en mörk rödvinssås
och smaksatt den med salami eller lufttorkad skinka för att spegla vinets
köttiga toner och lagerblad, salvia och vitpeppar för att spegla kryddigheten i
vinet. Gruppen tog en helt annan väg, som också var lyckad. Av en kalvfond
kokade man en fin gräddsås med inslag av äpplen och calvados - det är ju trots
allt höst - och såsens feta textur polerade vinets unga strävhet en aning och
gjorde det något mjukare. Svampen i tillbehöret blev en smakrik och god
följeslagare till vinets mörka och lite kryddiga frukt och tack vare äpplet i
tillbehöret tonades vinet söta frukt ner en aning och lyfte i stället fram
vinets fräschör.
Det blev återigen en lyckad cookalong, den sista för
året. Leken fortsätter nästa år och till dess ska både vinlistan och
råvarukorgen förändas. Om någon har en vintyp ni gärna skulle vilja lyfta fram
och se i den här typen av sammanhang, hör gärna av er. Idéer och inspiration är
alltid välkommet!
10 kommentarer:
Albarino
Tack för tipset!
Varför inte chenin blanc, sauvignon blanc och furmint?
/The Wall
Kul druvsorter att jobba med i köket. Tack för det!
Jag kom på att det skulle även vara intressant med marsanne, rousanne och viogner.
/The Wall
Det är noterat till nästa års planering av matlagningsövningar.
Tack för det. Ser fram emot inspirerande inlägg nästa säsong.
/The Wall
Hur fungerar cookalong? Vem får vara med osv?
Upplägget låter fantastiskt roligt.
Jag kör dem på Restaurangakademien. Samling 09.30 med 2.5 timmars grundintroduktion i smaksinnet och mat och dryck i kombination, därefter kavlar vi upp ärmarna och ger oss in i det stora köket. Varje grupp (2-3 personer) får en flaska vin, sedan är det upp till var och en att skapa en passande maträtt - jag assisterar med idéer och handgrepp. Två timmar sedan sätter vi oss och äter alla rätterna och provar med vinerna.
Titta in på Restaurangakademiens hemsida på privatkurser eller helgkurser.
Två datum är satta till våren, lördag 8/2 och söndag 6/4.
Vi kanske ses där!
Tack før informationen!
Ja, jag hoppas jag kan lyckas med något dessa datum.
(btw, Alex sushi ær fortfarande bæst och har øppnat nytt på tjuvholmen, Druen ær desværre borta pga renovering av hela Aker brygge)
Hur som helst, tack før en mycket trevlig blogg.
Skicka en kommentar