Det var mycket på gång den här dagen. Först en heldag med cognac och bourgogne i föreläsningskuporna, bland annat (av tolv provade bourgogner) en förtjusande elegant, lätt bärfruktigt, något blommig och fint kalkstensnyanserad 2007 Chambolle-Musigny Les Véroilles från Domaine Bruno Clair (vingården har ett utmärkt läge i mager kalkstensjord precis ovanför Bonnes Mares) och en riktigt övertygande fet, nötig, mineralisk, djup och med luft mäktigt växande 2009 Meursault från den förstklassiga Domaine Arnaud Ente. Vilka härliga viner.
Kvällen som sådan inleddes dock med Björnen på gemytliga Magnusson Fine Wines på Grevgatan. Där blev det två champagner, blint såklart, det är så vi gör. Den första var torr, stram, mycket elegant med en frisk citrusfruktighet och en första mognadsnyans som gav komplexitet. Jag trodde på årgång 1998, men det visade sig vara 1999 Blanc de Blancs Brut från Billecart-Salmon.
Hur mycket jag
än tyckte om den, stod den sig tämligen slätt avseende djup, bredd och längd
mot nästa champagne, som jag helt korrekt fick till att vara NV Brut Grande Cuvée från Krug,
den här flaskan från den tappning som finns tillgänglig att köpa just nu. Och
det är en riktigt seriös köprekommendation på den här, vars doft är medelstor
men växande, försiktigt nötig med nyanser av gula äpplen och nougat, därtill en
riktigt fin men inte så stram syra som jag har förväntat mig. "In i
helvete god", tänkte jag och drack en stor mun av den goda champagnen, som
Björnen hade låtit dekantera för att doft och smak skulle bredda sig, och som
serverades ur vanliga vinglas just eftersom det är en så smakrik champagne.
Vinet intill, 1987 Musigny Grand Cru Vieilles Vignes
från Domaine
Comte Georges de Vogüé, var förvisso rätt trevligt i sin mörkare och
djupare körsbärsfruktiga och något jordiga stil, men det gled som väntat in i
skuggan bakom det påtagligt mer imponerande vinet från Domaine de la
Romanée-Conti.
Här skulle vi äta middag med lite goda vänner och Jeanette Bruwer från den 110 hektar stora sydafrikanska producenten Springfield Estate i Robertson. Såklart drack vi hennes viner till maten, det blir ju gärna så när man äter middag med vinproducenter.
Vi började med
en högaromatiskt, frisk, torr och god 2012
Life From Stone Sauvignon Blanc från en vingård planterad 1983 i mager och
stenig jord, vilket förklarar vinets namn och den fina mineralitet som präglar
smaken.
Jämte detta vin
serverades 2011 Wild Yeast Chardonnay
från stenig och kalkstensrika sydsluttningar, vilka har gett viner en viss
mineralisk energi i den mjukt fruktiga smaken. Det här vinet har ingen
ekfatskaraktär, istället har det jästs med sin naturliga jäst i hundra år gamla
cementtankar, och enligt Jeanette sträckte jäsningen ut sig under närmare elva
månader, vilket bidragit till en viss komplexitet.
Sida vid sida jämförde vi också firmans lite exklusivare chardonnayvin, med den nu aktuella årgången 2009 Méthode Anciènne Chardonnay i det första glaset. Det här vinet är lite fylligare och rikare än det nyss druckna chardonnayvinet, samtidigt har det en fint mineralisk ton från den påtagligt kalkrika jordarna (stockarna är ungefär 50 år gamla, och rötterna har tagit sig djupt ner i kalkstenen) och en försiktigt sötaktig vaniljton från de 500 liter stora ekfaten som vinet har jästs i och sedan lagrats i tolv månader.
Detta fortfarande
unga och primära vin ställdes mot en nu begynnande mogen 2005 Méthode Anciènne Chardonnay, denna med en något mer noterbar
ekfatskaraktär (på den här tiden använde man 300 liter stora ekfat), en fint
nötig och jordig nyans, samt en läcker och lite myntakryddig nyans som påminner
om den i vissa viner från Chassagne-Montrachet. Det här var ett riktigt läckert
vin som har hållit sig fräscht och utvecklats på ett mycket lovande sätt.
Jeanette berättade att årgången var varm och att vinet därför har fått en lite
rikare kropp, men att 2009 är en bättre och mer balanserad årgång med ännu
större utvecklingspotential.
Bland annat fick
vi en tallrik med lättrökt saftig ren, tunt skivad och serverad med crème
fraiche och finklippt gräslök, en tallrik med kryddig lammfärs i filodeg med en
mild yoghurtdressing att doppa i, samt friterade kycklingpiroger vi doppade i
en sötsur sås.
Intill denna
först en god men ung och sötkryddigt primäraromatisk 2006 Méthode Anciènne Cabernet Sauvignon som bjöd på en stor och
något mintig mörk bärfrukt, en rätt läcker örtig kryddighet som drog åt
cypress, en fin syra och tydliga men mogna tanniner. Här fanns också en liten
ekfatssötma och kryddighet, vinet har uppfostrats i 24 månader i små franska
ekfat, men att de är helt nya märktes inte.
Över 1998
Méthode Anciènne Cabernet Sauvignon vilade en stilfull mognadskomplexitet
som gav vinet en slags bordeauxliknande finess, och vi var alla rätt
imponerande över hur elegant och lent strukturerat vinet var. Alltför ofta döms
solrika viner från Nya världens vinländer ut eftersom de är just fruktdrivna
och inte har den finess och lätta, torra kropp som motsvarande viner från
klassiska vindistrikt har. Därför är det viktigt att också lagra sådana viner
till dess de nått en mognad som det här vinet har, vilket med tydlighet visar
att viner som dessa både har en god lagringspotential och kan utvecklas till
riktigt stilfulla och komplext nyanserade viner.
Ett sista blint vin beställdes in från den medelstora och godkända, men inte alltigenom övertygande vinlistan (särskilt prissättningen känns lite ostrukturerad, åt både märkligt låga till onödigt höga påslag). Tyvärr var vinet alldeles för varmt, tydligen ligger inte alla viner i lämpligt serveringstemperatur.
Vinet ifråga var
till en början uppenbart varmfruktigt och ekkryddigt en bit över den nivå jag
själv tycker är okej, och jag fick först en känsla av att det var en slags
medelmåtta till cabernet från Napa Valley i modig ekfatskostym. När vi
beställde in ytterligare en flaska men fick den svalare serverad, gick det
direkt upp för mig vad det var för vinstil. Frukten var söt, mogen och yppigt
rik och den drog helt klart åt det röda hållet till nyanser av söta hallon -
den här flaskan upplevdes helt annorlunda än den första.
En nog så viktig
detalj att lägga på minnet är att serveringstemperaturen är ytterst viktig.
Ekfatskryddan var fortfarande betydande, men mer balanserad i den rika frukten.
Tanninerna var silkeslena, syran god men inte frisk, och eftersmaken lång och
god. Mitt nya förslag på vilket vin vi hade i glasen var både helt annat än
mitt första, dessutom rätt sånär som på årgång (jag trodde det var 2009). I glaset
en 2008 Pinot Noir Bodega Highlands
Vineyard Cuvée Elizabeth från Kistler Vineyards i Sonoma County.
Ett gott vin som jag gärna skulle lagra i två till tre år till för att ekkrydda
och fruktsötma ska tonas ner en aning och därigenom ge vinet en mer förfinad
total balans.
Natten tillbringades sedan i hela restauranglandet Sveriges sällskap, då över 1 200 restaurangmänniskor firade Daniel Räms, som efter otaliga finaler i den prestigeladdade tävlingen vann och numera kan titulera sig Årets Kock 2013. Jag lyfter mitt glas, skålar och gratulerar!
7 kommentarer:
Just felaktig serveringstemperatur är nog det jag oftast påpekar på restaurang. Påfallande många restauranger i "övre medelklass" har fortfarande sina röda viner i rumstemperatur, vilket inte sällan hamnar upp emot 23-24 grader... Jag har flera gånger bett om en ishink för att kyla ett rött vin; ett par gånger fått kommentaren att "det här är ett rött vin, man kyler bara vita viner...!".
Lika ofta (oftare) serveras ju vita viner vid för kall temperatur, men det korrigeras ju lättare i glaset och är något som jag lättare har överseende med om det inte är på finkrog.
Hej Konjären,
Jag kan (desvärre) inte annat än att hålla med dig, när det kommer till temperaturen slarvas det onödigt ofta och mycket med den. Som "gammal sommelier" förstår jag faktiskt inte varför det så ofta blir fel och varför problemet inte tas på allvar.
Michel
Hopas dock att de mest intresserade provar sig fram och testar våra och andra produkt
"Vi har inte plats i kylen, det är fullt av vitt." är det märkliga och föga imponerande svaret jag brukar få när jag frågar varför det röda vinet är för varmt.
/The Wall
The Wall,
Ja, vad ska man säga. SUCK!
Jag kan inte begripa varför så många krogar anlitar överbetalda inredningsarkitekter och lägger onödigt mycket pengar på "snygg design", istället för att satsa krutet på funktion och det som en riktig restaurang handlar om - god mat och goda drycker.
Hur svårt ska det vara att installera förvaring och korrekt temperering för de drycker man säljer?
Det visar bara att vissa krögare inte kan sitt hantverk och förstår vikten av dessa detaljer.
Men nog händer det alldeles för ofta att det röda vinet är för varmt.
SUCK!
Michel
Hej Michel!
Har du något råd för en förstagångsresenär till Bourgogne? Jag har för avsikt att besöka några producenter samt vill gärna bo prisvärt då jag hellre köper trevliga viner än att jag bor överdådigt. Det jag är intresserad av är bra/trevliga producenter som tar emot besök, bra vinförsöljningsställen med brett och bra prissättning samt hotell enligt ovan. Tacksam för svar, jag brukar lita på din känsla vad gäller viner så antar att du har full koll på detta också. Tack för en fantastisk blogg.
// Lisa
Hej Lisa,
Tack för fin feedback, det är alltid trevligt att höra att det man gör faller i god jord och skänker inspiration!
Boende finns det gott om i och kring Beaune, vilket jag tycker är den bästa basen (inte minst med tanke på alla restauranger om kvällarna - ett antal värda att besöka finner du under etiketten "Restauranger Bourgogne" här på bloggen).
Jag bor gärna på hotellet Henry II, det bästa i sitt slag per krona i Beaune. Nyrenoverat, trevligt, fräscht, bra frukost och 5 minuter promenad in till Place Carnot där "allt ligger".
Vinerna kostar alltid lite mer i Beaune än på mindre turistfyllda ställen, men jag köper en hel del på Wine Connection och Boutique des Domaines - båda alldeles intill Place Carnot.
Besök? Det är svårt att ge tips om så här. Jag vet heller inte vilka som tar emot besökare "utanför" branschen.
Allra bäst är att kontakta följande vinhandlare i Sverige, och fråga om de kan hjälpa till att boka besök:
- Tryffelsvinet
- Vingruppen (VinUnic, Wineagency)
- Theis Vinhandel
- Johan Lidby Vinhandel
- Moestue (är rätt tröga, men har massor!)
Kolla deras hemsidor och se vad de har.
Lycka till!
Michel
Åh, tack så hemskt mycket för alla råd Michele.
Ha det så fint
Lisa
Skicka en kommentar