torsdag 2 juli 2009

Skärgården den 2 juli


Med nästan inget i bagaget kastade jag loss från bryggan med Platter, som med van hand styrde den ursnabba båten mellan öarna i den inre skärgården. Destinationen var Sours hus och grill en halvtimme ut. Sedan tidig morgon hade Sour och Mr Z långsamt grillat och rökt en rimmad fläsksida och en skön sida ribs. Grabbarna hade bjudit in till Kött & Rött, en av mina absoluta favoritsporter. Såklart man kommer!

Vi lade till på den enorma träbryggan, och välkomnades med en fint mogen men fortfarande frisk och något stram 1996 Cuvée Elisabeth Salmon från champagnefirman Billecart-Salmon. Trots en fin mognad, bjöd vinet fortfarande på fina toner av blodgrapefrukt.

Men vi började den långa, stekheta, himmelsblå och fantastiska dagen med en klassisk sillalunch. Till det olika öl, bland annat en fint maltig, humlekryddig och välskänt Brooklyn Lager från Brooklyn Brewery. Såklart också snaps i form av den finstämda Gilde från norska Arcus, som har en underbart nötig och sötkryddig ton av sherryfaten.

Efter bad började vi bli lite hungriga igen, inte konstigt med tanke på den förföriska röken som hela tiden pyrde ur den stora Weber-röken och spred sig som en irriterade aptitretare över altanen som formligen hängar ut över klipporna ner mot vattnet. Mr Z räddade situationen genom att skära upp sidan med ribs, och servera den till dagens första röda vin. Detta var mörkfruktigt och rikt, men ändå med en nästan klassisk struktur, och det hade också en lätt rökig nyans (eller kom den från grillen?) som när koncententrationen skärptes förde tankarna till Sydafrika. Så var det också: 2003 Shiraz Select från Saxenberg i Stellenbosch. Vi satt väl och sög på detta vin i en halvtimma eller så, innan nästa flaska (blint igen) dekanterades. Det hade en underbart, klassisk på gränsen till lite rustik och skitig nyans till den varmt söta men ändå mogna plommonfrukten, och dessutom ett komplext dofttillskott av välhängt kött och torkad skinka. Med en varm alkohol och måttlig syra gick gissningarna slutligen mot södra Rhône (efter ett par vändor i Kalifornien och möjligen Australien - dock med mognad). Så var det också, Châteauneuf-du-Pape närmare bestämt. Vinet kom från Henri Bonneau och visade sig vara 1998 Cuvée Marie Beurrier. Gott som synden, inte minst till den fin salamin som Sour ställde fram.

Jag passade på att öppna min medhavda rödvinare, en ung, fruktdriven och lätt fatkryddig 2005 l'Esprit de Pavots från favoritfirman Peter Michael Winery i Knights Valley, Sonoma. Vinet, som består av 73% Cabernet Sauvignon, 21% Merlot och resten Cabernet Franc och Petit Verdot, är idag för ungt och därmed inte särskilt nyanserat, men det passar utmärkt att serveras väl dekanterat till grillat kött ... och även salamin. Mums!

Överhuvud taget måste jag nämna att det alltid är svårt att prova vin utomhus. Dofter från annat är förvisso en störande faktor, men än besvärligare är att vindpustar stjäl en hel del doft ur vinerna, därmed gör gissningarna svårare. Det är i och för sig lika kul ändå, särskilt om man som vi inte är särskilt prestigefyllda. Och egentligen, vad fan spelar det för roll att man gissar helt uppåt väggarna fel? Vin ska vara kul, och även gott ... inget annat!

Såklart var vi ute och cyklade hejvilt med nästa vin, som Platter hade tagit med. Mörk färg, massor av mörka körsbär, en nyans av choklad, en aning vegetala nyanser, ungt och något strävt, och även med en rätt fin syra, samt kryddiga ekfat. Jag var först på Sangiovese från Toscana, sedan på Barbera eller Dolcetto i modern stil från Piemonte, ett tag även på en riktigt tät Blaufränkisch från Östterrike. Rätt druva visade sig vara Merlot, och rätt ursprung Schweiz! Vinet var 2005 Vinattieri Merlot, men producenten minns jag inte (tyvärr).

Äntligen kött!

Rejäla välmarmorerade och långhängda ryggbiffar med fin fettkappa grillades hastigt. Salt och peppar, inget annat. Det borde vara förbjudet att förstöra fint kött med diverse grilloljor och marinader som folk i största allmänhet verkar tro har med grillat kött att göra! Medan Sour grillade, skivade Mr Z upp den långrökta fläsksidan i tjocka skivor. Till detta bara en enkel sallad med tomat, getost och melon.

Första vinet var ytterst komplext, helt klart moget och definitivt från Bordeaux. De typiska och komplexa bordeauxdofterna steg ur glaset under minst en timma, och växte ständigt. Det var helt klart ett imponerande vin med stor intensitet och ändå med fin silkighet och klassisk struktur. Troligen merlotdominans, tyckte jag mig känna. Och från ett väldigt bra slott och en fin årgång. Jag var först inne på Château Pichon-Longueville Comtesse de Lalande, men tyckte nog att vinet både var bättre och med luft också fick en tydligare knäckig merlotton. Kunde det vara Château Lafleur, eller till och med Château Pétrus från Pomerol. Nej, faktiskt inte - det var 1986 Château Le Pin. Och det var fantastiskt gott. Tänk vad bra det är med vänner (i detta fall Platter) som köpte så mycket vin förr i tiden.

Det jämförande vinet var av en helt annan karaktär och intensitet, dessutom betydligt yngre. Helt klart Cabernet Sauvignon, kanske en blend, och definitivt från Napa Valley. Jag kände dock inte igen stilen, som var väldigt elegant och aromatiskt fruktig, nästa yppig, utan av vara söt och tung. Faten var lite lätt kryddiga och vaniljiga och det fanns också sköna toner av både violpastill och Läkerol Salvi. Detta vin, som Mr Z hade tagit med, var det sällsynta 2004 Buccella Cabernet Sauvignon från firman Buccella, en av de allra mest svåråtkomliga vinerierna i Napa Valley. Tack för den.

Av bara farten åkte korken ur en 1990 Château Cos d'Estournel också, även denna flaska från Platters fina vinkällare. Idag är vinet perfekt ädelmoget med nyanser av tobak, kaffe och läder, men fortfarande med en fin fruktighet. Det är mindre rostat än väntat, men väldigt komplext. Och det är urgott att dricka, men kanske lite väl kort och utan den förväntade intensiteten i smaken. Men det blev en stilfull sorti från vinlistan denna långa sommardag i Skärgården.
Nu kom det också fram en uppfriskande champagne från Jacques Selosse, den torra men också kraftiga NV Substance som uteslutande är gjord av Chardonnay.

Resten av kvällen ägnades åt bastu, bad i havet, lug framför en stor brasa, ett par salutskott från Sours kanon - jo, det ekade rejält över hela fjärden - och krutröken dröjde sig kvar under tio minuter! Källarsval öl ställdes hela tiden fram av service minded Sour, både Carlsberg Hof och Anchor Steam Beer, och en och annan Staropramen.

Sedan sov man gott.

Det är något särskilt med skärgården - särskilt i goda vänners lag.

2 kommentarer:

zwampen sa...

För att vara en enkel skärgårdsmiddag så tycker jag att den var ganska nice, förutom vinerna kanske?

Café Rotsunda sa...

Zwampen,

Det var helt enkelt Stjärnglans och Salut som gällde! Grymt gott, grymt trevligt, och grymt sällan.