söndag 5 juli 2009

Le Pot d'Etain den 3 juli


Efter att ha provat en härlig samlig fatprover och buteljerat toppgodis hos magikern Bernard Raveneau i Chablis, tog vi tillfället i akt att göra en liten omväg på vägen ner mot Beaune till den lilla byn l’Isle-sur-Serein. Där blev den en rätt hastig (tyvärr) tidig middag på den mycket trevliga familjeägda krogen Le Pot d’Etain. Restaurangen är inte särskilt stor, och är det säsong ska man definitivt sitta ute på innegården. Vinlistan är minst sagt imponerande, och så irriterande intressant och lågt prissatt att man känner att man måste tillbringa flera dagar här med sina goda vänner. Exempelvis dricker man fina årgångar av DRC La Tâche för 500-600€, men också utmärka premier crus från toppodlare i Chablis och Bourgogne för 30-50€. Och vill man ha premier crus från Raveneau, ja då kostar de 35-38€! Det formligen skriker fynd om vinlistan! Värt en omväg? Ja, och dessutom värt att stanna kvar såsom den spontana känslan säger dig – och det går ju också eftersom man dessutom har några rum till uthyrning.

Vi började med ett dussin sniglar, med vitlök såklart, och visst är det egentligen för mäktigt för en chablis. Nu ville vi ändå ha chablis, och valet föll på en 2002 Chablis Premier Cru Côte de Lechet från Domaine Tribut, ett alldeles utmärkt vin med en liten hint av mognad, men främst med en läckert fet kropp, en hint av ek (jäsning sker i mindre chablisfat) och komplexa mineraltoner. Att stilen påminner om den hos Dauvissat är inte att förundras över – vinet görs på exakt samma sätt (sånär som storleken på faten) av Laurent Tribut som är gift med systern till Vincent Dauvissat.

Till varmrätt blev det en terrin på potatis och confit på anka, med en bakad tomat, skyn från anka och en confiterad lök. Oj, så gott. Här fick det bli en god men inte skrytsam röd bourgogne, förvisso från en av de allra finaste producenterna, Domaine Georges Roumier i Chambolle-Musigny, en 1999 Bourgogne Rouge. Att druvorna uteslutande kommer från Chambolle-Musigny går faktiskt att känna i vinets strama struktur, fina röda bärfrukt och aromatiska övertoner. Vinet var otroligt passande till maten.

Hit ska jag definitivt igen … flera gånger!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm, varmrätten verkar vara en kopia av Grand Vefour´s oxsvans med puré?
Såg mumsigt ut för att vara anka!! Hehe!!

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Det kan säkert stämma - och det var gott som synden!
Anka Rockar!