tisdag 30 december 2008

Årets Bästa 2008

Som så många andra livsnjutare brukar jag fundera över det gångna året, och alla viner och restauranger jag har upplevt under året. En sådan lista kan ju bli precis hur lång som helst, av naturliga skäl. Provar man bortåt 5 000 viner om året, och gör man omkring 150-200 vingårdsbesök per år, dessutom besöker ett stort antal restauranger varje år, blir urvalet stort. Att summera detta är svårt, och kanske inte heller helt rättvist, men jag gör som jag brukar göra, väljer direkt och spontant ur hjärtat. Bäst eller inte vet jag inte, men det jag vet är att allt på listan är absolut enastående.

Årets Bästa Restaurangbesök 2008
1. Per Se, New York, i juli med min son AJ Styles. Som väntat tog vi avsmakningsmenyn, och eftersom sonmeliererna visste vem jag är och vad jobbar med, ville de välja viner, och gjorde det fritt ... med beröm godkänt! Vi hade svårt att välja vilka tre av de nio rätterna som var bäst, men den smör- och vitvinskokta hummern var bland de godaste jag någonsin har ätit. Det här är en enastående krog, och egentligen minst lika bra som The French Laundry. I år vann Per Se på målfoto - mest tack vare att jag fick uppleva krogen tillsammans med min son. MAGI!

2. The French Laundry, Yountville / Napa Valley, i december med min gode vän Mr LG. Även här blev det avsmakningsmeny, som vanligt. Jag älskar den sobra elegansen, den alldeles enastående miljön, maten (såklart - i all sin enkelhet bygger den på världens bästa råvaror, och i mindre grad på smaksättning och krångel). Det här är en beundransvärd krog - en förebild och egentligen världens bästa krog. Det var mitt elfte besök! Jag längtar redan tillbaka och ska dit minst en gång nästa år, men troligen två, eller tre!
(I glasen blev det 2002 Marcassin Chardonnay och 2005 Screaming Eagle, tack Mr LG för det - du är lika generös och galen som jag är glupsk).

3. Le Bistrot d'Hotel, Beaune / Bourgogne, i februari och i november, med mina goda vänner på tidningen Livets Goda. Att vinhandlaren och sedan många år tillbaka hotellägaren Johan Björklund har en bakgrund som kock, visste jag. Men att han har lyckats skapa en så fantastisk, familjär men ändå exklusiv liten krog, och intagit en position som en av de finaste krogarna i Bourgogne, är imponerande. En av paradrätterna, som verkligen rekommenderas, är Johans skaldjursrisotto. Johan, liksom jag själv, har ett fäbless för tryffel och det märks på hans meny. Tryffelrisotton är som väntat grym, äggröran med tryffel likaså, men det som totalt förförde mig var den långkokta, anklever- och våldsamt generöst tryffelfyllda haren. Till det blev det en flaska 1982 Château Bon Pasteur från Pomerol - ett i det närmast ett brott. I Bourgogne dricker vi annars enbart bourgogne, en masse!

4. Gary Danko, San Fransisco, i december med min gode vän Mr LG. Två rätter med hummer (varför nöja sig med en?) till mousserande vin från Schramsberg och den sällsynta 2006 Point Rouge från Peter Michael Winery, följt av en couscousfylld, marockanskt kryddad duva serverad med två årgångar (2002 och 2004) Hudson Syrah från Kongsgaard. Frånsett den exceptionella maten, det fantastiska konceptet hur man planerar sin meny (beundransvärt) och den fylliga vinlistan, är servicen bland det mest personliga och trevliga jag har varit med om. Måste tillbaka, snart!!!

5. Mathias Dahlgren, Stockholm. Sveriges allra bästa restaurang. Mathias är ett geni med en känsla för råvaror och smaker som få. Han är helt klart en av vår tids stora kockar, world wide. Egentligen räcker det med att sitta i matbaren och äta "lite enklare", det är fortfarande få svenska krogar som håller jämnt tempo med den delen av restaurangen. Min förhoppning är att Mathias Dahlgren får två stjärnor i Guide Michelin - om någon svensk krog är värd det, är det just denna.

Årets Bästa Vingårdsbesök 2008
1. Domaine de la Romanée-Conti, Bourgogne, i mars och i november, då vi provade vinerna från årgångarna 2006 och 2007, som verkligen är utmärkta! Okej, man gör aldrig sämre än riktigt bra viner på DRC, men helt ärligt föredrar jag (just nu) årgång 2007 före 2005 (som kommer att behöva många års flasklagring innan dess verkligan storhet kommer att visa sig). I årgång 2007 bländar La Tâche för första gången över självaste Romanée-Conti. Det är lätt att bli fartblind och tappa fotfästet när man så regelbundet provar världens allra bästa viner, men Aubert de Villaine på DRC har en märklig förmåga att hålla allt på jorden. Det är trots allt jorden och deras vingårdar och hur minutiöst de sköts som är det tyngsta argumentet för DRC. Där görs det mesta av jobbet. Bravo! Mer om detta kommer det att stå i Livets Goda #39 i april.

2. Verité, Sonoma/Kalifornien, i december. Inte nog med att vinerna hör till de allra finaste på temat "bordeauxtolkningar" i Kalifornien, vinmakaren Pierre Seillan är också en av de mest underhållande att intervjua. Han formligen sprutar ur sig visdom, kunskap och attityd - men håller allt tillbaka till det vin handlar om, växtplats och terroir. Vi provade alla hans viner från Verité, i ett par årgångar, även vinerna Anakota (två grymma cabernetviner) och andravinet Archipel samt hans viner från St Emilion och Chianti.

3. Bonneau du Martray, Bourgogne, i november. Det blev ett oerhört hjärtligt och varmt möte med en spontan vertikalprovning av åtta årgångar Corton-Charlemagne, 1991 till 2007. Jag har alltid uppskattat detta klassiska, eleganta och komplexa vin, men helt klart har det tagit ännu ett kliv upp i kvalitet och finess från årgång 2005. Från och med 2009 finns dessa viner åter i Sverige, till och med några av de äldre årgångarna. Mer om detta kommer det att stå i Livets Goda framöver.

4. Sine-Qua-Non, Ventura/Kalifornien. Ja, vad ska man säga. Att prova (och ännu hellre dricka) vinerna från Sine-Qua-Non är en upplevelse och under året har det blivit mycket av den varan, av viner från 1996 fram till senast lanserad årgång. Att dessutom prova vinerna tillsammans med Manfred Krankl, och allra helst tillbringa några timmar i hans vinkällare (lagerhus) och prova de enskilda komponenterna från fat, gör saken än mer upphetsande. Det finns få vinmakare som Manfred Krankl. Mitt i all storslagenhet är han ett rätt stillsam man. Och mycket, mycket intelligent. Få besök är så fantastiska, som det hos Manfred Krankl. Mer om detta kommer det att stå i Livets Goda #38, en specialbilaga om Santa Barbara som kommer ut i mars.

5. Peter Michael Winery, Knights Valley/Kalifornien, där jag ånyo fick tillfället att tillsammans med vinmakaren Luc Morlet och hans bror Nic Morlet, som har tagit över ansvaret. Det är alltid en ynnest att få komma hit, de tar inte emot besök i vanliga fall, och att dessutom få prova hela linjen av chardonnayviner (den här gången årgång 2005), deras pinotvin Le Moulin Rouge, och dessutom två årgångar av den kraftiga bordeauxblenden Les Pavots. Denna gång, liksom på resan i maj, tillbringade jag också 3 timmar med Luc Morlet och hans egna viner (Sémillon/Sauvignon Blanc, Chardonnay, Pinot Noir, Syrah och Cabernet Sauvignon) på Morlet Family Wines, även det underbara provningar. Mer om detta kommer det stå i Livets Goda #37 i februari.

6. Etienne Sauzet, Bourgogne, hör sedan några år tillbaka till årets rutin. Och förklaringen är enkel - vinerna är fantastiska. Detn här gången blev det årgång 2007 som mönstrades, från tank strax innan buteljering. Trots att allt är Chardonnay, och allt kommer från en relativt liten sluttning bsakom byn Puligny-Montrachet, är vinerna påtagligt olika, och alldeles fantastiska. Mer om detta kommer det stå i Livets Goda # 39 i april.


Årets Möte 2008
Jess Stonestreet Jackson, den levande legenden som har betytt så oerhört mycket för den kaliforniska vinindustrin, en man som har satsat miljarder på att lyfta fram terroir och enskilda vingårdar i svala och bergiga områden i Kalifornien. Han är idag en ledande gestalt och grand old man i Kalifornien, men still going strong. Han äger idag ett 20-tal egendomar och vinmärken, de flesta av dem av yppersta kvalitetsklass (Verité, Lokoya, Atalon, Cardinale, Byron, Stonestreet och Hartford Court, för att nämna några). Jag beundrar honom enormt mycket. Mer om Jess Jackson står att läsa i Livets Goda #36 som kom ut i december.

In memorium 2008
Robert Mondavi - mannen som gav Kaliforniens vinodlare och vinmakare hopp och tron på att de kunde göra viner som var minst lika bra som de franska. Med stenhårt och hängivet arbete lyckades han i sin mission, och Kalifornien fick en drömstart i kölvattnet av Mondavi och alla de vinmakare som jobbat med honom, eller bara inspirerats av honom. Hans insatser går inte att mäta, men resultatet ser vi idag, inte bara i Napa Valley eller ens bara i Kalifornien, utan i stort sett i hela världen. Robert Mondavi dog den 16 maj i år, han blev 94 år gammal. TACK FÖR ALLT!

4 kommentarer:

zwampen sa...

Alltså kan vi spika Gary Danko o Tvätteriet till maj redan nu ?

Mr Z

Café Rotsunda sa...

Helt klart! Jag ska vara i Kalifornien den veckan alldeles oavsett jag åker dit veckan innan med gruppen eller inte. Både Gary Danko och French Laundry står högt upp på min lista av hobbies, och ännu mer om du är med!

Niklas J sa...

Kul notera du håller La Tache som största DRC i 2007. Vad sätter du för tidsperspektiv på den? Extra nyfiken då det är min dotters årgång och en låda blandat från årgången ska väl farsan ändå kunna sätta samman till hennes framtid ;-)

Minns fortfarande min största Bourgogne-upplevelse som var en DRC 1978 La Tache! Ett besök hos denne mästare låter som en ljuv dröm och jag hoppas något sådant blir möjligt en vacker dag...

Café Rotsunda sa...

Jag är så säker man kan vara på att årgång 2007 i Bourgogne är just en lagringsårgång som lämpar sig väl för presentviner till sina barn, åtminstone om man håller sig till verkligt bra viner från bra firmor. Min erfarenhet är att röd bourgogne har en mycket fin utvecklingspotential, och 20 år är ur det perspektivet inget oroväckande. Jag har hunnit prova en hel del 2007:or i Bourgogne, men ska åka ner om ett par veckor igen för att ånyo uppdatera mig.
Kör på ... köp så det ryker!