Årets Bästa 2010

Så här på årets sista dag är det läge att samla sig, summera året och blicka framåt. Det är svårt att förstå att det var ett år sedan sist – det känns ju som igår. Otroligt många viner har runnit under och genom näsa och gom gånget år, de flesta av de tusentals etiketterna är bortglömda, men många har gjort starka intryck.
Här har jag summerat några av årets starkaste upplevelser, skjutna direkt från höften och ur minnet – det är bara företagets bokföring som nagelfars så här i sista självande minuten, mina anteckningsböcker med provningsnotering har lämnats orörda.
Att lista årets upplevelser måste nämligen vara spontant författad, den måste innehålla det som kommer direkt ur hjärtat och inte ur någon noga uträknad sammanställning. Vin är upplevelser, vin är passion.

Årets bästa mousserande vin
Visst, det blir ju en del champagne på ett år, och även om det som vanligt har blivit flera årgångar av Krug, Dom Pérignon, Cristal och min älskade Comte de Champagne, blir jag aldrig lika berörd av champagne som av stilla vita eller röda viner. Det bara är så. Men en av de allra godaste champagner jag drack i år, är 1989 Cuvée des Enchantaleurs från Henriot. Vill du skämma bort mig någon gång, bjud mig på en sådan – den är magiskt just nu!

Årets bästa vita vin
Det här borde vara enkelt efter att ha druckit 2008 Montrachet Grand Cru från Domaine de la Romanée-Conti. Samtidigt smyger sig 2009 Chevalier-Montrachet Grand Cru från Etienne Sauzet upp där och vill vara med. Och båda vinerna hör till de allra finaste som har lämnat dessa toppdomäner det senaste decenniet.
Men det finns ett vin till som borde nämnas, ett som har berört mig ända in i ryggmärgen och som är det allra finaste vita vin jag har provat från mitt älskade Österrike. Det kommer från toppfirman Prager och är egentligen ett sött vin som tillkom av en slump när man sorterade bort all botrytis ur en av vingårdarna. Men med en syra på 13.0 gram per liter noterar man knappt de 140 gram socker som dröjt sig kvar efter jäsningen. Även om vinet har en söt första kyss, är eftersmaken klingande friskt fruktig och mineraliskt. Pur magi! Vinet är 2009 Riesling Beerenauslese Achleiten. Bättre än så här blir det nog inte – för mig är det landets första och hittills enda 100-poängare. I’m in love!

Årets bästa röda vin
Jaha, så nu måste man välja! Ska jag ta någon av årgångarna Romanée-Conti Grand Cru eller La Tâche Grand Cru från Domaine de la Romanée-Conti som hittat ner i strupen under det gångna året? Ja, gärna, men det här året väljer jag nog ändå att lyfta fram det som gjorde mig allra varmast som vinprovare under hela året – min djupdykning i de fantastiskt vinerna från Harlan Estate i Napa Valley. Jag kan tyvärr inte välja vilken av årgångarna som får äran av att bli årets bästa röda, så jag väljer tre av dem: den nu perfekt mogna 1992 Harlan Estate, den absolut fulländade och superkomplexa 1994 Harlan Estate, och den unga, auktoritära och alldeles makalöst lovande 2002 Harlan Estate.
Fast 2004 Clos Erasmus från Clos I Terrasses i Priorat ligger inte långt efter – inte alls!

Årets bästa söta vin
Jag tror att jag fortfarande har några procent restsötma kvar efter augusti månads hedonistiska orgie nere i Sauternes. Det är svårt att finna ord för hur fantastiska viner en del slott har gjort de senaste årgångarna – Château Suduiraut, Château Climens, Château La Tour Blanche och såklart också Château d’Yquem. Jag förförs av dem unga, jag älskar dem med viss mognad, men jag kapitulerar totalt när jag utsätts för en sötnos med perfekt mognad. Årets bästa söta vin är tveklöst 1945 Château La Tour Blanche, ur magnum! Utan konkurrens.

Årets allra mest spektakulära provning
Med ett liv fyllt till bredden av intressanta provningar, och med många, djupa och upprepade vertikalprovningar av vinerna från Harlan Estate och Bond, borde min röst såklart läggas på dessa. Men årets mest unika provning blev den omfattande och världsunika vertikala mönstringen av Musigny Grand Cru från J-F Mugnier som vi gjorde i november. Jag kommer nog aldrig att igen få vara med om en sådan – det vågar jag nästan lova.

Årets varmaste vingårdsbesök
Om jag räknar rätt har jag i år besökt drygt 200 vinerier, därtill ett 40-tal destillerier och bryggerier. Många av besöken har lämnat djupa och varma minnen, men årets två besök hos Domaine Ghislaine Barthod i Chambolle-Musigny hör till de allra bästa, tätt före höstens besök hos den underbart varma, lågmälda och skickliga Sylvain Cathiard i Vosne-Romanée. Han toppade även fjolårets lista på finaste besök. Kanske börjar jag se ett mönster?

Årets bästa restaurangupplevelser
Med tanke på frekvensen jag njuter av mina kollegers hantverk, är det svårt att plocka ut enstaka restaurangbesök och restauranger, men här kommer tre minnesvärda.

Operakällaren i Stockholm
Det har varit en del stjärnprydda besök under året, men mina måltider på Operakällaren lämnar ingen påtaglig längtan efter att gå någon annanstans än just hit. Köket gör ett strålande jobb och att de förlorade en stjärna är kanske årets största gåta. Ojämnhet har det talats, men någon sådan har jag inte noterat på mina besök på detta restaurangtempel. Matsalsarbetet är Sveriges bästa – och de fantastiska vinpaketen borde få pris, för både sitt omåttliga innehåll och sitt måttliga pris.

Råkultur i Stockholm
Sveriges mest måttligt satta priser matchade med varm, trevlig service och alldeles förträfflig superdesignade sushirätter. Vem i hela världen har råd att äta billig snabbmat efter det här?

Le Jardin des Remparts i Beaune
Inte så att måltiden i sig var särskilt enastående, utan snarare för att inramningen var så spektakulär och innehållsrik. För andra dagen i rad satt bourgognesniffaren Allen Meadows vid bordet intill, men den här kvällen med en ung kvinna som, för att försöka måla upp bilden korrekt, inte var hans hustru Erica. Ändå verkade middagen vara minst sagt värmande och intressant. För att vara bourgogneälskare, tog det otroligt lång tid för honom att få i sig en flaska chablis från Raveneau (vi fick två korkade grand crus från denna fina domän). De andra vinerna for ner i ett rasande tempo!
Men det mest fantastiska med middagen, förutom våra egna viner, var den minst sagt arga unga kvinna som gav oss årets absolut bästa show när hon med mord i blick och taktfasta steg stormade sitt sällskaps bord och tömde hela glaset med vin … i ansiktet på sin dejt. Det action som under kommande timma utspelade sig har knappt ens visats på vita duken (alltså, duken på biograferna). Och det var mitt livs bästa teaterföreställning i temperament. Tack för det, arga unga kvinna!

Årets provade årgång
2009 – överallt i tre världsdelar!

Årets svenska vinperson
Det finns många eldsjälar i Sverige som arbetar hårt för att utveckla vinkulturen. De allra flesta gör det i ett kommersiellt syfte, vilket i sig inte är fel, men det är mer hedrande att göra det ideellt. Jag tänker på alla drivande krafter bakom vinföreningar, som exempelvis den landsomfattande föreningen Munskänkarna, och även ett par lokala föreningar som har stor betydelse. Men allra mest vill jag hylla Kurt-Inge Eklund i Helsingborg, som initierade och drev igenom den fantastiskt lyckade och högklassiga California Wine Festival i februari. Det evenemanget finansierade han helt själv, tog alla risker och gjorde utan att önska sig en enda krona i gengäld. Hans vinst blev vår vinst – en större kunskap om Kalifornien och dess viner. Att han sedan har beslutat göra om festivalen i februari 2011, gör honom till årets svenska vinperson. Kurt-Inge, tusen tack för att du finns!

Med längtan blickar jag framåt 2011
Mycket står skrivet i planeringen för nästa spännande år, men framför mig just nu börjar flaskorna till nästa års exklusiva och världsunika vertikalprovningar radas upp och sorteras; 15 årgångar Syrah från Sine-Qua-Non, 12 årgångar Les Pavots från Peter Michael Winery, 12 årgångar Estate Cabernet Sauvignon från Chateau Montelena samt 8 årgångar och två specialviner från kultproducenten Hundred Acre i Napa Valley. Jag kan knappt vänta …