lördag 12 september 2009

Taverna de Heredias den 8 september


Köttorgien kvällen innan gav mersmak. Alltså sökte vi upp en annan restaurang som hade grillat kött som sin specialitet, men ikväll fick det bli en lite finare restaurang, den trevliga Taverna de Heredias i som ligger på i hörnet av en gata bakom ett litet torg i centrala Logroño. Här går man upp en trappa till ett par små matsalar där borden har vita dukar, vinglasen är betydligt bättre och stolarna behagligt sittskönare än på gårdagens grillkrog. Som vanligt blev det småplock först. Underbara solmogna tomater med fin lokalpressad olivolja och flingsalt ställdes fram i djupa trätallrikar. Friterad ansjovis med grillad röd pimenton gav första rundan en skön kombination av sälta och pikant hetta. Så fick det också bli den nordspanska rätten pisto, en slags äggröra som blandas upp med olika typer av grönsaker (ibland också kött eller kyckling om man vill göra den matigare), och i vårt fall blev det lök och zucchini i grova och olivoljesauterade bitar. Det var rustiktig och gott.
Till detta beställde jag in en av mina vita favoriter från Rioja, en god kompis från förr i dagens tappning 1990 Viña Tondonia Blanco Reserva från den mest traditionella firman av dem alla, Lopéz de Heredia i Haro. Vinet görs till 90% av Viura och resten Malvasia, och efter jäsning i de 130 år gamla 6 000 liter stora jäskaren av amerikansk ek, dras vinet över till gamla amerikanska ekfat för lagring under sex år. Nyserverat kan vinet lätt tas för att vara lite korkat – vi är ju inte alls vana vin den här traditionella stilen, men med luft växer det fram ett koppel av feta kanderade citronskal, vax, honung och aldehyder. Fatkaraktären är tydlig, men på ett gammaldags sätt snarare är rostat. Smaken är torr, fet och mycket frisk och den långa eftersmaken bjuder på samma underbara klassiska toner som man finner i fino och vin jaune, men i betydligt lägre koncentrationer.

Sedan var det dags för rött. Första röda vinet blev en 2004 Roda I Reserva, rent geografiskt sett granne med föregående producent, men i precis motsatt ända av smakskalan. Vinet var fortfarande ungt, först lite knutet men ändå tydligt tempranillofruktigt – dock utan den för Rioja så typiska vaniljtonen som oftast kan härledas till amerikanska ekfat (Roda kör franskt, alltså mindre av vaniljen). Med luft breddade sig både doft och smak. Vi jämförde det med en 2000 Prado Enea från Bodegas Muga, ett vin som bjuder på en betydligt klassisk njutning i form av sötsyrlig röd trädgårdsfrukt och mjukt vaniljiga fat. Det var utsökt, men i en annan och lite snällare stil.

Precis som kvällen innan kom de enorma köttbitarna på ben in på små bordsgrillar som fräste inbjudande och spred en aptitretande grillfestdoft över hela matsalen. Köttet kom som vanligt från fribetande lyckliga kor som under minst sex år hade fått kalas på det frodiga gräset i vackra Asturien. Nu var det vår tur att njuta. Enkel servering – grillat kött, flingsalt och olivolja. Till det papas fritas och en liten onödig skål med sallad.

Vinerna passade så förträffligt bra till detta kött att de tog slut redan efter andra tuggan. Nytt vin alltså, och nu en av mina verkliga favoriter i Rioja Alavesa, det rena tempranillovinet 2005 San Vicente från Señorio de San Vicente, en av de fina familjeägda firmorna som den begåvade vinmakaren Marcos Eguren äger och driver. Det här vinet kommer från 20 år gamla stockar i finaste kalkstensjord i Finca La Cancoa, och framställs med så varsam hand (trots 20% noga utvalda amerikanska ekfat) att vingårdens terroir lyser igenom och skapar en alldeles fantastisk komplexitet till den mörka, förvisso välmogna men ändå eleganta frukten. Jag verkligen vara älskar denna rioja, som är ett fint exempel på att storslagen modern rioja kan vara både elegant och måttligt prissatt.

Kvällens vinlista var förvisso kort, men San Vicente intog överlägset posten som kvällens bästa vin. Just den här kvällen fann jag bara ett enda fel med vinet – att det kom i en vanlig halvmagnumflaska om 75 centiliter. San Vicente är nämligen försvinnande gott …

5 kommentarer:

Anonym sa...

Suck vilket frosseri! Skäms människa!

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Kött är gott, det vet du väl.
Ledsen att det blev så mycket nötkött - nästa gång ska jag äta fläsk!

Miguel sa...

Tack vare detta åker jag till rioja i jul. Packat & klart SLÄNG DIG I VÄGGEN! Det här får mig sugen.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Skönt att höra att det frestar. Tyvärr har Rioja kommit att bli ett lite bortglömt vindistrikt. I sig inte konstigt med tanke på alla gamla tröttlagrade reservor och i än större gram gran reservor. Men i Rioja precis som i andra distrikt har det väckts nytt liv. Vinerna är bättre än någonsin.
Får man dessutom traktens goda grillade grönsaker, vedgrillad chorizo och rejäla köttbitar till - då är åtminstone jag mer än nöjd!
Trevlig resa ...

læjdy B sa...

Vill mest sæga hej...vinka till...tala om att jag lever fast jag æter MASSOR av NØTKØTT. ;)

kram /mia