Mas Rabell den 22 februari

Mas Rabell är en liten restaurang, lantligt belägen utanför Vilafranca del Penedès och ägd och driven av vinfirman Torres. Egentligen är restaurangen bara till för Torres specialgäster, men det brukar gå att förboka bord för lunch i samband med att man besöker vineriet. Jag har haft nöjet att äta här ett par gånger genom åren, och det har alltid varit gott och trevligt. Den här gången var maten bättre än någonsin! Miguel Torres förklarade för mig att man har spetsat till den gastronomiska satsningen det senaste året – vällagad mat är såklart en viktig del i att marknadsföra sina viner. Eftersom det är Torres egen restaurang, finns här enbart viner från Torres i Spanien, Chile och Kalifornien. Det är gott nog.
Vi började med ett glas sval 2008 Gran Viña Sol, ett vardagligt med frisk och fräscht vin av 85 procent Chardonnay (en tredjedel av det är jäst i franska ekfat, resten i ståltankar) och resten av den lokala aromatiska druvsorten Parellada. Fem månads lagring på jästfällningen har gett vinet en viss rondör och kropp, och från faten kommer en mjuk vaniljnyans. Nybakat bröd som doppades i Torres egen olivolja av typen Arbequina blev ett gott tidsfördriv innan menyn dukades upp. In kom också ett fat med salt lomo, rostade mandlar och pan con tomate – just den typen av salta tilltugg är perfekta till både vinets syra och den runda frukten.

Den första rätten var fenomenalt god, en bädd av de underbart söta calçots (de späda purjolökar som det är säsong för just nu) med bakad torsk med en lätt sötkryddig romescosås. Till vinet var den här rätten alldeles perfekt – det publikt fruktiga vinet vinner finess i mötet med de sublimt söta smakerna i maten.

Nästa vin var enklare i sin skapelse – en intensivt vinbärsfruktig och mycket typiskt chilensk cabernetfrukt, men med en frisk naturlig syra, en lätt fatnyans och en bättre tanninstruktur än i tidigare upplagor av detta vin, 2007 Santa Digna Cabernet Sauvignon från Torres vingård i Curicó i Chile. Tack vare en sötaktig smak från de glaserade smålökarna som hörde till de perfekt rosastekta oxfilémedaljonerna och den stekta svampen, vann vinet en mer finessrik och seriös karaktär – precis som det vita vinet före det – när det matchades med maten.

Vi provade också ett experimentvin av en av de 30-talet lokala och närmast utdöda katalanska druvsorter som Torres driver upp i sin forskningsvingård. Eftersom druvsorten ännu inte har något namn, kallas vinet bara 2009 Varietat 4. Just den här druvan har en mörk färg, en stor och mycket intensiv doft med inslag av violpastiller och mosade solvarma mogna blåa bär. Doften var aningen finare än smaken, åtminstone mer intressant, och troligen kommer den här druvsorten framför allt att användas som en aromgivande komponent i blandningar.

Nästa vin, som framför allt var tänkt till de två hårdostar vi fick serverat (en underbar fast och lite spröd getost, och en lite mer mjäll och mjölksöt av komjölk), passade också väldigt bra till varmrätten. Vinet ifråga var 2006 Mas La Plana Cabernet Sauvignon Reserva. Jämfört med den 2005:a som finns tillgänglig, är den här årgången lite lättare och även något ljusare fruktig, därmed har de svagt kaffenyanserat rostade faten fått en aning mer framträdande position. Helt klart en elegant och troligen tidigare mognande årgång än både 2001, 2004 och 2005, för redan nu visar den fint bordeauxliknande drag. Trots att vinet är ungt och en aning knutet (det är ännu inte lanserat), blommar det upp i glaset och visar en lätt fruktsötma som röjer att årgången var varm.

Till dessert serverades en plommonkaka, lagom söt och fruktig, som var spetsad med fin brandy. Vinet därtill var Torres trevliga årgångslösa Moscatel Floralis (den hette tidigare Moscatel Oro) som är lätt gyllene bärnstensfärgad, tydligt muskataromatisk och söt med en silkeslen och något viskös kropp.
Slutligen en dubbel espresso och en lite kupa med Torres Hors d’Age Brandy, fint druvig, mjukt vaniljsöt och med en läcker karamellton med en polerad eldighet.