Charlie Bird den 10 juni

 

Det finns hur många trevliga restauranger som helst på Manhattan, särskilt i Greenwich Village, Soho och Tribeca där kvarteren känns äldre, husen lägre och det mesta upplevs mer genuint snarare än turistiskt. Här ligger restaurangen Charlie Bird som jag från precis alla håll och kanter har hört berättas om – alltid med goda vitsord om den underbara maten och den ambitiösa vinsatsningen. En annan anledning att ta sig hit är att träffa världens just nu bästa sommelier, Arvid Rosengren, som under en lång tid har varit ansvarig för vinet här. Tyvärr kunde Arvid själv inte vara på plats, hans lika imponerande som ärorika titel 2016 Best Sommelier in the World kräver närvaro och uppdrag på allehanda ställen i världen, men vi blev väl omhändertagna av hans trevliga och professionella kolleger och kunde ändå njuta fullt ut av maten och vinet, och servicen.

Vi fick bord i skuggan på uteserveringen och beställde in gott vitt vin medan vi kikade igenom den lilla men ändå innehållsrika menyn. Det blev 2014 Bourgogne från Benjamin Leroux, en ung men redan väl etablerad stjärna som tog sina första steg mot sin nuvarande status när han som 25-åring kom till Domaine Comte Armand i Pommard till skörden 1999. Medan han fortfarande var kvar där började han 2007 göra vin under sin egen etikett, en négociantverksamhet i vilken han kompletterar sina 4.32 hektar egna och arrenderade vingårdslotter med druvor han köper.

   ”Jag gör ingen skillnad mellan om jag äger vingården eller arrenderar eller på annat sätt sköter om den, allt jag gör är som om det vore en domän”, berättade Benjamin när vi sågs i hans vineri i Beaune senaste (han delar det med Nicolas Rossignol).

   Det här vita instegsvinet kommer från omkring 60 år gamla stockar i Les Millerands, som ligger i den södra delen av Meursault. Druvorna pressas långsamt i hela klasar och musten jäses sedan i 1 200 liter stora tankar, i vilket vinet genomgår malolaktisk jäsning och lagring under det första året, varefter vinet dras över till mindre fat för ytterligare sex månaders lagring. Ingen ny ek används till det här vinet, därför är det framför allt drivet av sin eleganta frukt, något feta kropp, friska syra och livliga mineralitet.

Det vita vinet var en verkligt god aperitif, men det passade också fint till ett par av våra rätter. Den första rätten var knivmusslorna, som serverades kokta och tunt skivade (vilket jag tyckte var bra, eftersom de ibland annars kan vara lite sega och tuggiga) och serverade i sina skal med syrad fänkål och en diskret kryddig kompott av röd chile. En utsökt rätt som vi blivit rekommenderade att absolut inte missa.

En smårätt som var svår at motstå var den av italiensk burrata, som var ovanligt mild och luftig – nästan i stil med vispad färskost. Den serverades med lite olivolja och stekta broccoliblad som hade en liten spets av chile. Också god, men i min smak ingen imponerande burrata.

Dags för lite gott svalt rött vin, 2014 Gamay Vieilles Vignes från Seven Springs Estate, den nyligen uppgraderade versionen av Evening Land i Eola-Amity Hills i södra Willamette Valley i Oregon (ett projekt mellan Bourgogne, Oregon, Sonoma och Santa Barbara County). Seven Springs Vineyard har länge ansetts vara en förstklassig vingård och vinerna härifrån har jag alltid tyckt om. Men nu, med sommelieren Rajat Parr och vinmakaren Sashi Moorman i ledande funktioner, har de lyft vingården och dess viner till ännu högre höjder. Det är såklart främst Chardonnay och Pinot Noir som gäller i den här vingården, men tydligen har det sedan en tid funnits Gamay planterat också, för här hade vi nu en förtjusande sådan i våra eleganta Zalto-glas. Svalt rödfruktig med en elegant örtkryddig ton av de stjälkar man har låtit följa med i jästankarna, en len och närmast silkig textur med finstämda tanniner, ingen bitterhet, heller inte fatkaraktär, och med en utsökt fräschör och fint balanserad frisk fruktsyra. Det kändes som att det vore omkring 24 grader ute och vinet höll väl troligen inte mer än 14-15 grader eller så, vilket vi uppfattade som helt perfekt.

Nästa rätt var helt underbar, en sallad av spelt (ett gammalt veteslag) med spröda bondbönor, små lika spröda söta ärter, lite tunt hyvlad rädisa och en god Pecorino, dessutom lite rostade pistaschnötter. Allt det här var gott i sig, men det som lyfte hela salladen var den citronfriska dressingen med fint fruktig olivolja, helt perfekt i smakbalans och helt perfekt i mängd. Den här fungerade lika bra till den sista skvätten av det vita vinet som till det svala, lätta röda.

Fritto Misto av vårgrönsaker var en annan god smårätt. Grön sparris, lika långa gröna ärtskidor, sugar snaps och zucchiniblommor hade vänts i tempurasmet och sedan friterats spröda. Till det en liten skål med dressing smaksatt med ramslök.

På tur stod nu en rätt av hemlagad korv av lamm och säsongens första vitlök. Till det stekt broccoli och citron.  Enkelt och riktigt gott.

Vi hann med och orkade med ytterligare en liten rätt – en rätt som jag kanske hade tänkt mig till det vita vinet, men som nu passade alldeles utmärkt till vårt eleganta röda. Det var en ganska hårt stekt och väldigt god bläckfisk som serverades med gröna ärter och en kräm av ärter. Superb!

   Maten här på Charlie Bird är riktigt god, den känns fräsch och modern och smakerna sitter perfekt. Det var verkligen vansinnigt gott, allt. Lägg därtill den vänliga och flinka servicen, så summerar vi vår härliga restaurangupplevelse på ett utmärkt sätt.

Vinet var slut i våra glas, men här på Charlie Bird är räddningen nära. Vinlistan är inte stor och djup så som man skulle kunna tro med tanke på Arvid Rosengren och hans dignitet i vinvärlden, men det finns en hel del goda viner att välja mellan. Mest klassiskt elegant och europeiskt, så är det ofta på moderna restauranger i USA, särskilt i New York och andra storstäder. Det är som att amerikanska sommelierer inte riktigt tycker om de inhemska vinerna. Nåväl, nu var vi sugna på varsitt glas rött vin och det hittade vi i 2014 Crozes-Hermitage från Domaine des Entrefaux som drivs av bröderna Charles och François Tardy som har 25 hektar ekologiskt skötta vingårdar intill byn Mercurol sydost om Hermitage. Jag tycker personligen att deras vita viner är steget bättre än de röda, men det läckra med de röda vinerna är den typiskt kryddiga och köttiga nyansen i doften. Smakmässigt är det här vinet medelfylligt, torrt och stramt strukturerat, men det finns också en god nivå av mörk frukt som möter upp den komplexa kryddigheten på ett bra sätt.

   Det blev en skön avslutning på en helt underbar lunch – Charlie Bird är en riktigt bra restaurang, maten är vällagad och supergod, vinerna såklart i toppklass och servicen vänlig, flink och synnerligen professionell.