Det andra vinet var deras toppselektering av de fat i vilka vinerna har utvecklat en rikare och krämigare textur, ett urval av fat som sker successivt efter den malolaktiska jäsningen från april och framåt. Denna 2009 OFS Chardonnay, också det vinet från Russian River Valley, är såklart ett både fylligare och något mer fatjäsningsnyanserat vin, men det är mer elegant än de tappningar som buteljerades för tio år sedan. Att DeLoach Vineyards har gått åt rätt håll på 2000-talet är tydligt.
Dessa trevliga chardonnayviner matchades med en friterad krokett av kungskrabba och pilgrimsmusslor som hade kompletterats med stekt karljohansvamp. Sötman i skaldjuren gjorde sig alldeles utmärkt tillsammans med vinernas soliga fruktighet, särskilt den i den fylligare tappningen OFS, vars krämiga textur och lätt smöriga känsla hade matchats med en klassisk hollandaise. Eftersom båda vinerna har en frisk naturlig syra (Russian River Valley är ett svalt distrikt) ville vi balansera dem med en frisk citrussmak i såsen, därtill också en lätt syrlig nyans i tillbehöret av äpple och fänkål. Det senare tillbehöret gjorde också att det lite friskare och stramare vinet gifte in sig i kombinationen.
Tre pinotviner serverades till varmrätten. Återigen ett instegsvin, 2009 Russian River Pinot Noir, som var mjukt rödfruktigt i en ursprungstypisk stil, med inslag av söta vildhallon och röda körsbär, silkigt strukturerat med en uppfriskande syra och en diskret känsla av ekfaten. Min egen favorit i trion var 2008 Green Valley Pinot Noir från tre vingårdar i den lite svalare delen av Russian River Valley. Här var frukten mer intensiv, bjöd på en lite friskare och högre diskant av rödfruktarom, inte riktigt röda blommor som i de finaste vinerna i Bourgogne, men väl så förföriskt fruktig. Tanninerna var lika silkiga som i första vinet, men tack vare en lite torrare smak och högre syra, upplevdes vinet något mer strukturerat.
Toppselekteringen hos De Loach Vineyard, som så många gånger när det gäller amerikansk pinot, är i mitt tycke sällan den mest komplexa. Istället bjuder den på mer kraft och djup, så också i denna 2009 OFS Pinot Noir. Till detta vin kommer dock druvorna från svala vingårdar i Sebastopol Hills sydväst om hjärtlandet av Russian River Valley. Där är det så kyligt att druvorna behåller mycket av sin friska syra. Det gör också att denna lite rikare pinot får en fin fräschör, men i min gom vann vinet från Green Valley.DeLoach Vineyards gör ett antal fina zinfandelviner, som tack vare att de kommer från Russian River Valley har en god och undergörande syra. Det vin vi hade den här kvällen var den läckra 2008 Forgotten Vine Zinfandel. Namnet bottnar i att Cecile DeLoach, som grundade firman, gjorde ett vin från en riktigt gammal vingård med stockar som av någon anledning hade överlevt vinlusen och förbudstiden, trots att stockarna troligen hade lämnats vind för våg under en viss period. Numera görs vinet av Zinfandel, med inslag av lite Alicante Bouschet, Carignane och Petite Sirah (med flera druvor) som växer samplanterat i vingårdar som daterar sig till tiden före förbudstiden, alltså före 1920. Doften var ljuvlig, sötaktigt fruktig med toner av blåbär och björnbär, intensiv men på inget sätt kraftfull och påträngande, mer besläktad med de eleganta pinotvinerna men med en annan färg och ett annan temperament. Smaken är fyllig men elegant, friskt fruktig och silkeslent strukturerad med en balanserad alkohol och ingen påtaglig ton av ekfat. Synd att just det här vinet inte säljs i Sverige, det skulle göra gott och bli en utmärkt kombattant till alla populära zinfandelviner i Sverige.
Dessertviner gör man inte särskilt mycket av i Kalifornien, och även om DeLoach Vineyards gör ett sent skördat vin av Gewürztraminer, som är rätt trevligt, hade vi inget sött vin den här kvällen. Därför hoppade vi över desserten och avslutade den otroligt varma och härliga kvällen med kaffe, tryfflar och lite macarons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar