F12 den 27 januari

Gamla hederliga Fredsgatan 12, sedan några år tillbaka mer trendriktigt kallad F12. I dessa kristider är det "happy hour" här, och då fullt med folk - i alla fall på middagarna i början på veckan. Det är ett smart sätt för att locka folk till krogen. Själv hamnade jag här på lunch tillsammans med den italienska vinmakaren Riccardo Cotarella. Ackompanjerade av lite ombyggnadslammer, vilket inte är passande på en krog med de ambitioner F12 har, blev lunchen ändå trevlig. Vi inledde med en minivertikal av det trevliga merlotvinet Montiano från hans Falesco. Den nylanserade 2006 Montiano var ung och lite återhållen men djupt mörkfruktig i typisk druvstil, och med fin struktur och syra. Trots en svalare och aningen svårare årgång (det regnade en del mot slutet av säsongen) var 2005 Montiano utmärkt, men lite glesare än den bättre 2006an. Jag fann doften i 2004 Montiano vara förtjusande, elegant och aromatisk och med ett stänk av örter och mint, och strukturen var påtagligt stramare i denna årgång, något som Riccardo förklarade med att han kanske drog ner skördeuttaget väl lågt. 2003 Montiano var som väntat mer fruktdriven, men förvånansvärt elegant trots årgångens hetta och torka, och här fanns lite av den mintnyans som kännetecknar merlotviner med viss mognad. Det mest komplexa vinet var den absolut lysande 2001 Montiano, ett vin som bjöd på toner som hämtade från Pomerol, dock med ett litet varmare inslag i frukten.
Förrätten var läcker, en liten ravioli (helt perfekt kokt) fylld med räkor, och serverad i en liten skål med en söthet fond av tomat och chili. Den passade alldeles utmärkt till de två årgångarna av vinet Feretano, ett tankjäst och därefter försiktigt fatlagrat vitt vin av den lokala druvan Rochetto. Det äldsta, 2004 Feretano, var något djupare i färgen och bjöd på en både rikare fruktighet och lite nötigare fatton, medan den unga 2007 Feretano var stram och elegant med frisk syra, svalare frukt och en nästan burgundisk ton av finess och komplextiet. Det här är ett alldeles förträffligt rent och gott vin - till en struntsumma!
Varmrätten var förvisso god, men på inget sätt märkvärdig - en långsamt stekt frilandskyckling med krämig risotti och sauterade vintergrönsaker, samt en par stänk av mörk fond. Till denna rätt serverades en nästan bordeauxlik, men lite mer mörkfruktig och solstänkt 2001 Marciliano, en cuvée av 70% Cabernet Sauvignon och 30% Cabernet Franc (som gav en delikat gräsig nyans) från Umbrien. Gott, såklart. Och passande till kycklingen, vilket också de fem merlotvinern var.
Desserten kändes inte särskilt passande på F12, en traditionell fet cheesecake med hjortronsylt - vilket troligen kommer vara årets mest retro när jag summer 2009 om 11 månader. Kunde lika gärna ha varit på ett café - anywhere! Vinet därtill var lite mer udda och unikt, 2006 Pomele, ett sent skördat och sött (med avbruten jäsning) rött vin av Aleatico, med 8.5% alkohol och 140 grams saftig fruktsötma. Kul och blommigt gott, men inte särskilt komplext.
Helt ärligt var jag inte särskilt övertygad av besöket på F12. Maten var okej (förrätten bäst), men inte märkvärdig, stöket från ombyggnaden av baren lite onödig, och inredningen är inget som jag tänder på. Dessutom hade flera av glasen skåplukt, vilket gjorde att jag fick skölja ur glasen med vatten för att kunna bedöma vinerna korrekt. Sådant får aldrig hända på en krog av den här kalibern!
Alltså ... med viss tveksamhet godkänt.
För F12.
Vinerna från Falesco och Riccardo Cotarella var dock bra!